Svarthönsen är installerade i gamla hönshuset, skrev jag. Jag ska be att få rätta: Hälften av svarthönsen är installerade.

De sju äldsta inklusive de två tupparna, envisas med att gå tillbaka till "sitt" vanliga hönshus på kvällen. De går in genom dörren som står på glänt, och sätter sig fint på foderlådorna, medan de trånande tittar in till Ölandshönsens nya, stora utrymme.

När mörkret fallit går jag dit med en låda, packar ned dem och bär dem till deras nya hus, där de glatt och villigt sätter sig på pinnen med de andra. Dan därpå släpper jag ut dem i trädgården, och på kvällen får jag hämta dem igen i lådan.

Under tiden snickrar jag idogt på den nya hönsgården de ska få, då äntligen tror jag att de kanske kan lära sig var de bor nu. De får vara instängda bakom galler nån vecka, så lär de sig nog att gå in och sätta sig med de andra.

Men det tar en vecka till innan jag hinner få på nätet på gården, så det blir hönshämtning varje kväll tills dess.

Ölandskycklingarna växer och frodas. De ligger och gottar sig i sanden i hönsgården, eller sitter uppflugna på grenen jag lagt in åt dem.
De kan inte längre sitta på de veka grenarna i buskarna, de börjar bli för tunga. Ännu kurar de ihop sig på golvet i en hög på natten, med sina mammor.

Ankorna får nytt vatten i dammen varje helg. De är lika glada för det gamla bruna, smutsiga vattnet som för det nya rena, men jag mår bättre av det rena.