Vi har skaffat ankor! Två små söta Mignonankor, vid namn Fritiof och Carmencita.
De är dvärgankor, vilket innebär att de inte blir så stora som t. ex myskanka eller svensk anka.
De är snart tre månader gamla, och vi hoppas på att få ungar efter dem till våren.
En anka lär värpa ca 100 ägg om året, så det ska väl bli både till ungar och till mat.

De har faktiskt varit hos oss i tre veckor redan, men först nu är ankgården klar, så de kan få litet plats att röra sig på.

De här tre veckorna har de bott i en mindre bur på gräsmattan, med en balja att bada i, och de har legat i baljan nästan för jämnan. Därför trodde jag att de skulle kasta sig i den nygjorda dammen i hägnet där de ska bo, så snart vi släppte ut dem där. Men inte!

De stod ängsligt i ena hörnet av det 30 kvm stora hägnet hela första dagen.
Mina försök att locka dem till vattnet hjäkpte inte.
Andra dagen satte jag in deras gamla balja till dem, nära dammen. De började undersöka gården, och klev snart i sin gamla balja.
Först på tredje dagen, när jag tagit bort baljan igen och de inte fick tillgång till annat vatten än dammen, vågade de sig fram.
Till slut drack de vid kanten, men inte förrän sent på kvällen den dagen vågade de sig i.
Det är tydligen inte bara höns som är konservativa!

Nu ligger de i alla fall och simmar, och honans kvackande hörs över nejden. De är väldigt tama, man kan ta upp dem med händerna, och de kommer fram till stängslet så snart man visar sig.
Själv sitter jag hos dem i gården så ofta jag hinner.

Fjorton små kycklingar av rasen Öländsk Dvärghöna kläcktes 20 juli. Alla gula med en brun fläck på huvudet. De ser ut som om de har små bruna baskermössor på sig.

Deras två mammor, Maria tre och fyra, skrockar och pysslar med sina små. de skriker upprört och varnande om någon annan höna kommer för nära, men är mest upptagna med att samla in kycklingarna under sig, eller lära dem picka.

Kycklingarna är små tuffingar: orädda står de på stadiga ben och tittar med blanka små pepparkornsögon på omvärlden. De första två-tre dagarna har de inte förstånd på att vara rädda. Längre fram lär de sig av hönan att gömma sig då hon varnar, springa undan i ett hörne när något okänt närmar sig.

I morse vid sextiden var nog räven utanför och snokade, för jag vaknade av att det var ett väldigt liv på hönsen. Jag såg ingen räv, men alla hönsen var inne i hönshuset och de kacklade i högan sky.

Jag gick ut för att se till dem. Kycklingarna låg mol tysta och tryckte under sina mammor, även de tysta. Resten av hönsen kacklade som om kniven satt i dem.

De var upprörda i nästan tio minuter, sedan avtog ljudet lite, och tuppen Börje kom ut i hönsgården för att kolla. Han gick några vändor fram och tillbaka, sedan gol han. Då lugnade sig hönsen, men det tog en bra stund innan de vågade sig ut igen.

Precis den här dagen när Thea och Agnes har sovit över sin första natt hos oss, kläcks det små kycklingar av rasen Öländsk Dvärghöna. ( Lyckliga föräldrar Börje och Mariorna.)


Thea får sin önskan uppfylld: att hålla en liten kyckling i handen.- Den har så kalla små fötter, Farmor!

Thea har varit min följeslagare nu på mata djuren-rundan på morgonen. Hästarna har fått sitt hö, hönsen sin mat och alla kycklingar inspekterats.
Och så en runda med farfar i växthuset, plocka morötter och skölja under pumpen.
Gårdspumpen är ganska trög att pumpa, men en treochetthalvtåring som ger sig sjutton på att det ska gå, klarar en hel del. Stolt sliter hon med handtaget så att vattnet strilar ner.

Agnes snart tre år gnager på en morot. Hon går i sin egen lilla värld, plockar vinbär och hallon, gungar lite.
De hjälper till att plocka potatis i landet, och ägg i hönshuset.

-Det här ägget skall Jaaag äta till frukost!Och det gör hon också. Allt "lantarbete" ger aptit!
När de åkt hem efter att ha sovit här i två nätter, blir det väldigt tyst. Bara vindens sus i trädtopparna hörs.

Varför det, Farmor? Varför?

Två små ivriga barnröster har dominerat denna veckan. Allt ska ses, djuren skall matas och klappas, ägg ska plockas.

Flera gånger om dagen är det spännande att leta ägg. Ibland blir hönsen uppskrämda från sitt rede, innan de hunnit värpa.

Tre höns som tillsammans med sin tupp (Sixten) går lösa i trädgården om dagarna, värper på undangömda ställen, och det är som skattjakt att hitta deras ägg.

Myggbett och nässelbränna, sol, maneter och krabbor. Och lite regn. Det är sommar i Bohuslän!

Vidar, snart fem och Vilma, fyra och ett halvt, får en ridtur på Ebba, och (här ovan) på Bonita.

Promenad till stranden, med en titt på bäcken och den mystiska stenbron.

"Vi är huuuungriga!!"
Fil och smörgås, plättar, färska små potatisar, fisk, köttbullar och små tomater.

På kvällen bad i badkaret, lite Bamse på film och sedan fniss och viskningar i sovrummet. De turas om att sova i utdragssoffan och min säng.
Själv sover jag i gäststugan, så Farfar får stå för nattpasset.

Frukost på altanen. Allmänt myspysigt!

Och regnar gör det. Det skvalar, forsar och plaskar överallt i skogen efter en veckas regn.

Nya dammar och bäckar har uppstått överallt. Ljudet av rinnande vatten är skönt. Eftersom mina fötter inte gillar att gå i gummistövlar någon längre sträcka, offrar jag ett par äldre joggingskor. De blir våtare och våtare, tills jag känner hur vattnet kippar upp mellan mina tår, och jag inte längre försöker undvika vattenpölarna, utan vadar tvärsigenom dem.

Nu hittar vi kantareller, de sticker upp i det våta gräset på stigen. Några är riktigt små ännu och får stå kvar, andra är stora nog att plockas.

Hallon och blåbär är det gott om. Promenaden fördröjs av många pauser vid bärtyngda snår.

I går var vi på besök i goda vänners trädgård.

De har varje år ett Rosencafé, för vänner och släktingar. Deras trädgård är hemlig, underbar och inspirerande.

Deras grönsaksland är kantat av frodiga solrosor. Bönor klänger på välordnande växtstöd av bambu.

Rosengården omfattar mest doftande sorter, nu blommade Mme Plantier och Amiable Amie. 

I deras växthus dignar vinrankan av mognande klasar av gröna, söta druvor. Jag ser fram emot att vår egen druva skall sätta frukt. Inte i år, men kanske nästa? Vi får nöja oss med vinbär så länge.

Värdinnan är en tårtbagerska av rang. Sju sorters tårta severades med kaffe till. Mocka, Kola, Hallonmousse, Bärtårta, Fransk chokladtårta och Snickerstårta.

Solen tittade fram medan vi satt i trädgården med dessa läckerheter. Mmmmmm!!

Tuppen Sylve är på besök hos kycklingarna.

Om sanningen ska fram, så gör han sig till för deras mamma. Han kuttrar och bugar och blåser opp sig.
Han kan burra upp fjädrarna så han ser dubbelt så stor ut som han egentligen är. Hans svarta fjäderdräkt blänker i grönt, han är riktigt stilig.

Hans äldste son iakttar allt på behörigt avstånd. Han är litet större än sin far, men det har han inte upptäckt ännu. Han är fyra månader, tonåring ungefär.

En annan nöjsam höns-iakttagelse, som jag tyvärr inte lyckats fånga på bild: Skatorna gör sitt bästa för att reta hönsen, och en kväll kunde jag se en av de yngre hönorna springande i full fart med näbben framsträckt, jagande en skata.
Det syntes tydligt hur irriterad hon var. Skatan flög små sträckor, och höll sig precis utom räckhåll för hönan, som nog hade glömt att även hon kan flyga riktigt bra.

Två stycken Öländska Dvärghönor ruvar nu. Jag hoppas på ett par fina kycklingkullar av den sorten.






Efter en riktigt het sommarvecka mulnar det på från väster. Trädgården skulle må bra av lite regn, så det får gärna komma.