Ebbelund ligger i trädkramarnas land. Här i närheten stod striden om E6 sträckning 1988. Den nya motorvägen går 1 km öster om vårt hus. Berget ligger emellan så den stör inte särskilt.

Skogen mellan motorvägen och sundet består av ganska mycket ek. De största granarna gick omkull i stormen Gudrun. I bäcken har det tidigare gått upp laxöring, och några entusiaster försöker göra sträckor av bäckfåran djupare genom att dämma med stockar, så att öringen skall kunna ta sig längre upp igen. Det skall bli spännande att se hur det blir.


Fåglar är här gott om. På en brant bergvägg bor korparna. Om man står tyst en stund kan man se dem flaxa runt mellan klipphyllorna. Hackspettarna trivs i de urskogsliknande partierna runt bäcken, liksom hägern. Periodvis kan man se honom spatsera i hagen närmast huset, eller flyga över på väg till vattnet. Ugglorna för väsen om nätterna. Mest kattugglor, men då vi flyttade hit kunde man höra Berguven hoa på kvällarna.

I veckan som gick hade vi fyra kronhjortar på besök. De försåg sig av rundbalen med hö vid stallväggen på kvällen. När jag kom ut försvann de upp i skogen, men inte särskilt långt.
Man kunde höra dem prassla kanske femton-tjugo meter bort i mörkret. När jag gick in dröjde det inte länge förrän de kom ner igen.

Vårt ställe heter Ebbelund. Det byggdes 1910 av Anders och Ebba Hermansson. Det hade ursprungligen ett "trapptorn" på ena gaveln och en finare ingång där den nuvarande verandan finns. Kök, finrum, sovrum och kammare. Två kakelugnar, s.k. fattigmansugnar med puts istället för kakel. De finns fortfarande kvar liksom vedspisen i köket.

Anders var smed, smedjan var inrymd i den röda längan som är titelbild på den här sidan. Han hade en häst, två kor och gris i lagården, vedbod och vagnskjul, fem tunnland mark. Allt avstyckat från föräldragården på 60 tunnland, där brodern Herman drev lantbruk.

Ebba bodde efter Anders död kvar i huset till 50-talet, sedan stod det tomt eller användes som sommarhus till 80-talet då det köptes av Sven, som 1999 sålde huset till oss.

Sven renoverade huset och såg till att alla uthusen fick plåttak ovanpå de gamla spåntaken.
Han byggde till hall och duschrum, och gjorde om entrén till veranda.
Huset är inte stort, 60 kvm i bottenvåningen. Vinden är numera inredd med sovrum och allrum.
Den gamla svängda trappan är bevarad i ursprungligt skick.

I smedjan finns bastu och gästrum med kök. Den gamla ässjan med bakugn i murstocken är tyvärr borttagen.

I kanten av vår mark rinner bäcken. Där låg ett litet sågverk på Anders och Ebbas tid.
Vår och höst är det strida strömmar av vatten som forsar ner mot sundet.
Tio minuters promenad har vi till stranden.

Vår traktor följde med stället när vi köpte. En Volvo T22. Precis samma modell som jag körde som barn i Dalsland. Nostalgikick!

I dag är det så grått att man knappt vill gå ut. Orust är dolt av dimman, man kunde tro att någon bogserat bort ön i natt.
Hästarna trotsar leran och ger sig ut i hagens bortre delar. Kanske finns det någon kvist med knoppar att knapra på. Julgranen är uppäten till sista barret.
Hönsen har acklimatiserat sig fint i det nya huset. Anna och Sylvia värpet regelbundet. De andra har uppehåll i produktionen.
De små Ölandshönsen har fått överta det gamla hönshuset, där är ljust och skönt för dem.
Alla katterna ligger inne och sover. Vi pysslar inomhus idag. Men vi ska nog gå en promenad sedan, fast det fortfarande är isigt och halkigt bitvis.

den 4 januari

Nu har hönsen flyttat in i sitt nya hönshus!
Mycket kocklande var det, men de acklimatiserar sig snabbt.
Rent och fint har de, fast inga ägg blev värpta idag. För mycket upprörda känslor.

Tuppen Ulrik som blivit skild från större delen av sitt harem tog det sämst. Han har tjurat i värpredet upprepade gånger. Hans enda fru Sylvia försöker förgäves locka fram honom. Bättre lycka i morgon!

1 januari 2009
Här i Hällesdalen är det en frostig och klar 1 januari.
Hästarna var litet oroliga efter allt smällande i natt, men nu står de ute och tuggar sitt hö. Ylva var hungrig, och Ebba SPRANG ut till hagen, det var knappt jag kunde hålla henne.( hon är bara en meter hög, men stark!)

Hönsen hade värpt årets första ägg, och katterna satt på trappan och ville in. Fåglarna har fått nya talgbollar, så nu trängs talgoxar och blåmesar med nötväckor och svartmesar. Alla äpplena har ramlat ner och blivit uppätna. Koltrastarna pickar nedfallna solrosfrön.
Vi hade en trevlig, improviserad nyårsafton, våra grannar hade fått återbud från sina gäster, så de kom upp till oss och vi satt med levande ljus och tänd brasa och pratade i flera timmar, medan lille Erik, 1 år, röjde i kökslådorna. Han höll ut ända till kl 23, men då var det slutligen läggdags, sa han. De gick hem till sig, och vi gav hästarna natthö och såg fyrverkerierna som alla kringboende bjöd på. Sen sov vi gott till halv tio på fm.
Nu börjar solen så smått titta in genom fönstret, den har inte orkat över bergskammen på flera veckor nu. Det märks att ljuset återvänder redan nu.