Fyra små svarta dunbollar har kläckts 25 februari!
Precis 21 dygn ruvar hönan, fram tills kycklingarna spräcker äggskalet med den lilla vassa piggen längst ut på näbbens översida. Den trillar bort sedan, den är endast till för detta ändamål.

Hönan håller dem varma under sina vingar, så att de torkar och blir duniga på ett par timmar. Efter två dygn kan de hålla sig varma själva längre stunder, så de kan lämna hönan och undersöka världen utanför. Då börjar de också att äta lite. De första två dygnen lever de på resterna av äggulan, som finns inne i deras kroppar. Den fungerar som mat för dem på slutet av ruvningen och fram tills de börjar picka i sig foder.

Hönan Anna är en bra mamma. Om de fryser eller är hungriga, piper kycklingar högljutt. Likaså om de kommer i kläm någonstans. De här kycklingarna har varit så tysta tills de började titta fram, att jag började undra om det blivit några!

Fyra kycklingar på tio ägg är inte så många. Man kan lysa genom äggen med en ficklampa för att se om det finns halvgångna foster inuti. Ibland är äggen inte befruktade, och då är de alldeles ljusa. Annars kan man se en mörk skugga i ägget. Ibland orkar inte kycklingarna ta sig ut, och det är ingen ide att hjälpa dem, de är inte livskraftiga.
Men nu är de framme, långa stunder, bara om de vill sova eller värma sig kryper de in hos mamma. Om de kryper riktigt långt in i dunet, kan hon bära med sig kycklingen en bit då hon går. Tills hon plötsligt lättar lite på vingen och kycklingen dimper ner.
Sedan står de och tittar med sina små, svarta ögon på en prick på mammas näbb, eller en bit spån på golvet. Så pickar de : går den här att äta? Jag tror inte de får i sig så mycket till att börja med, men efter en vecka sätter de glupskt i sig allt som finns i mattråget. De växer fort!

Redan efter en vecka har de små, små fjäderpennor på vingspetsarna, och efter sju veckor har de fjädrar över hela sig. Blandat med dun: de ser ut som små gamar ett tag. Sen blir de mest lika korpungar. Men mer om det senare!

Vi bo i ett snöhål. Minst en gång varje vinter har vi rejält med snö, (för att vara västkusten), upp till trettio cm har vi haft. Nu är det en knapp decimeter efter dagens snöfall.

Det är också ovanligt kallt här för att vara februari. Hästarna blir pigga av kylan och snön. De springer gärna, och rör upp kaskader av snö. Ebba rullar sig, sätter stora platta fläckar i hagen.

Katterna gillar också att busa i snön.

Bara hönsen är misstänksamma. De trängs längst upp på hönsastegen, ingen vill gå ner i det vita, kalla. Bättre inomhus, säger de.

Allt blir så vackert med snö. Ingen trist lera. Trädgrenarna bildar spetsliknande mönster. Småfåglarna letar efter solrosfrön och sätter lustiga spår. Man kan se var räven gått på morgonen.

Själv blir man sugen på att åka pulka, bygga snölyktor, göra änglar eller bara pulsa i snön.

Denna helg har gått i barnens tecken!
Lördag hälsade vi på våra grannar, som nyss fått en liten flicka. Lilla Ingrid, 1 vecka gammal. Tänk att man varje gång har glömt hur små de är! Hon sov gott medan vi höll henne en stund var. Sedan låg hon och hade små stillsamma läten för sig, medan vi drack te.

När vi gick hem räknade vi hur många stjärnbilder vi kände igen på himlen. Hela vintern har en ovanligt ljusstark stjärna lyst i söder, jag tror det är Venus.

Idag har fyra av våra barnbarn med vidhängande föräldrar varit på besök. Farfars födelsedag!
Thea kom högtidligt med paket till farfar vid kaffet. Vi hann också med att åka pulka på det två cm tjocka snötäcket, och att rida på Ebba och Bonita. Här på bilden Thea dragande kusin Agnes.

Nu har de åkt hem, mörkret har fallit, och det snöar lätt. En uggla hoar i skogen alldeles nära!
Hästarna är nöjda med att få komma in till sin väntande kvällsmat. Morötterna först, sedan höet. Det är fridfullt att höra deras tuggande.

I hönshuset har vi nu två hönor som ruvar. Hälsar man på i hönshuset sedan ljuset släckts, kan man stå och lyssna på hönsens kurrande nattläte. De bökar lite på sittpinnen - det är viktigt att sitta i rätt ordning. De två ruvhönorna ligger tysta och trycker. Det är lugnt för natten, så nu kan man gå in och slå sig till ro.

Hönan Anna har lagt sig på tio ägg. Som en pannkaka breder hon ut sig i redet, som i dvala ligger hon och ingenting stör henne. Bara sådär var tredje dag reser hon sig och ruskar sig lite, äter och dricker, men går snar tillbaka igen. Väntad kläckning 25 februari.

Tuppen Sylve försöker hitta på något att göra under tiden, han bäddar lite, ligger bredvid och skrockar. Så kollar han in de andra hönsen i buren bredvid, och gal ikapp med de andra tupparna. I veckan som gick fick de raggmunk, överbliven, det var gott. Spaghetti och ris hör också till favoritmaten.

Ute hörs fåglarna kvittra allt mer hoppfullt. Idag var det sol och 5 plusgrader en stund mitt på dagen. Halvsmält is och vattenpölar på gårdsplan.

Äntligen en solig dag! Det har varit grått så länge. Så en dag kom det litet pudersnö, som på locket på en semla, och det blev vinter igen.
Sol och snö i februari kan vara fint promenadväder.
Idag traskade vi iväg ner till södra änden av dalen. Där klättrar sommarstugorna längs bergväggen. De har en vidunderlig utsikt över Halsefjorden norrut mot Ljungskile och Uddevalla.

Det smala sundet vid Svanesund är den enda farleden för större fartyg in mot Uddevalla, mer trafikerad förr. Men när vi stod där på utsiktsberget kom där faktiskt ett lastfartyg!
På vägen var det spårsnö, och vi kunde se små klövmärken efter ett rådjur som vandrat vägen fram.
Nordanvinden kylde ner oss på hemvägen, tills vi kom i lä under vårt berg.
Hemma var det skönt i solen, så jag passade på att röja lite sly i hästhagen och laga stängsel.