Oj, vad det regnar! Bäcken forsar.
Hästarna är så blöta att man får hälla in dem i stallet.
Leran brer ut sig.
Som ett barn kan man plumsa i vattenpölarna. Det är en viss förtjusning att smaska och plaska, när man har täta, varma stövlar på sig kan man lika gärna ha lite roligt!

Häromdagen tog jag in hästarna redan klockan fyra på eftermiddagen. De gick i hagen lite längre bort från huset. När det regnar så här räcker det att man leder en häst, så följer de andra snällt efter. Jag brukar leda Ylva, hon är mest påhittig.
Bonita traskar sedigt efter, hon vet att det finns godis i stallet.
Lilla Ebba kan stanna för att äta äpplen på vägen, men hon springer raskt ikapp när de andra försvinner ur synhåll..

Väl inne i stallet, i var sin box, mumsade de äpplen och hö. Jag drog av dem det värsta vattnet med en gummiskrapa. Sedan stängde jag om dem och gick in.

Men! Ylvas boxdörr gick inte riktigt i lås…..

Då jag kom ner för att ge dem lite kvällshö fem timmar senare var det kaos på logen.
Hinkar, och ett par kassar med kläder till returvaruhuset som stått där, låg utspritt över hela golvet. De hade faktiskt spritt sig ända ner i stallet.

Ylva stod i sin box med dörren vidöppen och såg väldigt snäll och oskyldig ut.

Som väl var hade hon ätit sig mätt innan hon började peta upp dörren. Hon hade bara ätit hälften av äpplena som fanns i korgen på logen, och smakat lite på ankornas krosshavre i säcken. Den var lite sönderriven, men den mesta havren fanns kvar. Vilken tur! Annars hade hon nog fått ont i magen!

Sånt här händer emellanåt, och sedan blir man väldigt noga med att kolla att alla dörrar är stängda.

Idag är det mörkt, vått och dystert här. Novembermörkt. Jag hade tur och fick gjort utesysslorna innan det började dugga. Nu kan jag sitta inne och skriva.

En ekorre bor i skogen utanför vårt hus. Han hoppar skickligt från gren till gren, men när han har riktigt bråttom tar han raka vägen - på telefonledningen. Som en ekorr-autostrada!
Han förser sig från hasselbuskarna. Där finns ganska mycket nötter, och varje höst tror jag att jag ska hinna plocka dem. Nötkråkan och ekorren hinner före. Varje år. Det är dem väl unt. Jag kan köpa mina nötter i affären.
Fågelbordet gillar han också. Jag hänger det på ett snöre i äppelträdet. Solrosfrön är det enda våra bortskämda småfåglar äter. Och talgbollar.
Skatorna har lärt sig att flyga genom de stora maskorna i hönsnätet ner i ankgården. Där finns hönsfoder och krossad havre - mums för såväl ankor som skator!
Härom morgonen när jag slog upp ytterdörren för att åka iväg till jobbet, överrumplade jag hjortarna i trädgården. Fem vita rumpor försvann hastigt ut i hästhagen.

Nu regnar det ordentligt. Skönt att vara inne.

En grå novembervecka med duggregn och blåst har fått ner de flesta löven från träden. Några vinteräpplen hänger kvar i toppen av trädet.

Vi har en kastanj på tomten, den är nog inte mer än femton år gammal, men den ger blanka, bruna kastanjer. Små skatter att hitta på marken, de taggiga gröna skalen spricker, och därinne ligger de och glänser. Som i barndomen gillar jag att plocka dem och ha dem i fickan ett tag. De är så lena att ta i.

Jag hittar dem skrumpna och torra i fickan några veckor senare.

Varje vecka byter jag vatten i ankdammen. Ankorna snattrar förnöjt när jag kommer med pumpen. Det hörs tydligt skillnad från deras vardagliga snatter, tonarten höjs lite, intensiteten ökar. De låter nöjdare än de gör när jag kommer med mat. Denna vecka stod jag i duggregnet och länsade. Undrar hur det blir till vintern när det fryser.

Hovslagaren har varit här och verkat hovarna på hästarna, så nu är de fina för vintern. Denna procedur upprepas varannan månad. Ylva får skor på framfötterna, hon är plattfotad, och blir lätt öm i hovarna.

När man går i hästhagen sätter sig leran tungt under stövlarna. Även hästarna får "stövlar" när de går i leran. Jag spolar av deras ben med vattenslangen. Det är inte så populärt, men om man ska kunna ta i dem är det nödvändigt.

Bonita och Ebba ser ut som små björnar i sina vinterpälsar. Ylvas päls är också tjock, men ligger slätare.

Ekarna behåller sina löv ett tag till, de fäller först till våren. Bruna, torra, rasslande löv. Vintermat åt rådjur och hjortar - och hästar. De gillar eklöv, fastän jag tror att de är beska. Nej, jag har inte smakat.