Polkagrisrosen, Rosa Mundi, blommar vid stenmuren.

Den får olika färgkonstellationer på varje blomma. En del är enfärgat mörkrosa, andra spräckliga.

Knopparna är vackert ljusrosa, och man kan inte se på dem hurdant mönster de kommer att få när de öppnar sig.

Den doftar gott också. En tillgång i trädgården!

Dessutom är den lätt att föröka: man drar bara upp ett rotskott och planterar där man vill ha det.

Nu blommar det överdådigt i Gravel Garden igen. Nu är det fingerborgsblommor och blåklockor, tigerliljor och någon enstaka ros i gräset. Såpnejlika och käringtand och snårvinda.

Och ett alldeles eget smultronställe i ena hörnet, med mogna bär att plocka.

Stenarna är solvarma ännu på kvällen när jag lägger mig på knä för att fotografera.

Det är nu jag vill sova utomhus, under bar himmel, när det är ljumma nätter och det doftar från blommorna. Det händer att jag gör det, minst en gång varje sommar.

På morgonen strövar jag gärna i trädgården med sekatör och sax. Röjer bort en del gräs och ogräs, så att blommorna kommer fram. Inte så noga, jag tror att mina rosor skulle dö om de hamnade i en ordentlig rabatt. De får samsas med gräset så gott de kan, jag bara hjälper dem lite.




Vårt eget smultronställe!

Thea 3 år är en allvarlig liten ryttare. Bäst går det när Ebba står stilla, och inte ruskar på huvudet. Då kan man sitta på hennes rygg och det är ganska okej. Men bara en kort stund.

Sedan måste man kolla hönsen, och växthuset, och kycklingarna, och hjälpa farmor att gräva lite.

Sitta med farfar i soffan och titta på Emil i Lönneberga är nog allra bäst.

Midsommaren är härlig, och efter litet regn och åska lovas det nu sol hela veckan. Snart är det semester, och barnbarnskollo!

Mer från hönsens värld! Jag tar en paus och sitter i hönshuset och filosoferar. Hönan Maria Sex kommer in för att värpa. Hon kollar noga alla tänkbara hörn innan hon bestämmer sig för ett som är bra. Där lägger hon sig och burrar ner sig i spånet.

Då kommer tuppen Börje in för att se vad som händer där inne. Nu är det så att i hörnet mittemot Maria Sex, ligger det redan ett ägg i en fördjupning i ströet. Börje visar Maria: titta, här ligger det redan ett ägg. Är det inte lika bra att du värper på samma ställe? Kom och se!

Maria reser sig och går över till det andra hörnet. Hon provligger lite på det andra ägget. Okej!

Börje går ut igen, han har ju fler hönor att hålla reda på.

Då reser sig Maria Sex. Hon tittar lite efter honom. Sen sprätter hon väldigt nonchalant och liksom i förbifarten spån över ägget, se nu finns här inget ägg!

Så går hon tillbaka till sitt utvalda hörne och lägger sig. Där ligger hon en stund och kurrar, sedan kacklar hon lite oroligt. Till slut ställer hon sig upp till hälften, krystar lite, och ner i spånet faller ett nytt, fuktigt, alldeles rent ägg.

Hon tittar på det en lång stund, men säger ingenting. Hon petar på det med näbben och ordnar lite, så att det ligger bra. Sedan kommer hon på att hon är törstig, går och ställer sig vid vattenskålen och dricker, länge.

Så går hon ut i gården, ägget är glömt, mer intressant om man kan hitta något att äta, eller ligga i solen en stund.

Tuppen Börje är ett klart fynd!! Han är ganska tam, orädd, rentav lite kaxig, och han tar hand om sina hönor.

När de fick komma in i nya hönshuset fick de rent kutterspån på golvet. Hönsen var lite misstänksamma i vanlig ordning, men Börje klev in och tog hönshuset i besittning.

Här: sa han till hönorna medan han struttade runt, Här kan ni värpa! Titta här!
Han lade sig ner i ströet för att visa dem. Se, man kan göra en grop, såhär, och så kan ni värpa. Eller ruva.
Här kan du ligga, sa han till Maria Ett. Här är ett bra hörne för dig!

När han fått Maria Ett att provligga, så tog han med sig Maria Två och Tre in under sittpinnebänken. Här, här har ni varsitt hörne. Han burrade ner sig i ströet och kurrade och blundade. Ett tag trodde jag nästan jag skulle få se honom värpa ett ägg. Men nu blev Maria Ett orolig och kom också springande. Kanske var detta hörnet bättre än det första?

Börje gick med henne till det första hörnet och demonstrerade där också. Här är bra.
Sedan visade han dem mattråget och vattnet och snäckskalet. Sedan hoppade han upp på sittpinnen och sträckte på sig och gol.

Kuckeliku! Här bor vi nu!

Den 6 juni åkte vi på hönshämtarutflykt.

Äntligen hade jag fått tag på Öländska Dvärghöns. De fanns i Sexdrega, och vägen dit var en underbar naturupplevelse, med vackra skogar, ängar, sjöar och små hus i försommargrönskan.

Uppför backarna på en liten slingrig grusväg mitt i skogen, där trollen stod och bligade på oss bakom granstammarna och stenblocken (jag såg minst tre stycken!), for vi.

Längst in, vid slutet av vägen, fanns en liten röd stuga med ladugård och växthus. Där blev vi bjudna på kaffe med hembakta bullar och hönsprat. Sju små höns nedpackade i två kartonger fick vi med oss hem i bilen.

På hemvägen åkte vi till Asklanda, nära Vårgårda, och hämtade en tupp. Då hönsen fick höra hans galande i en annan låda i bilen, började de kockla och skrocka. Det är ganska kul att köra bil med höns i. De låter hemtrevligt, fast så småningom blir luften i bilen ganska mustig...

På kvällen kunde vi installera våra nya husdjur i deras nattkvarter. Hönsen blev insläppta först, så de hann kolla läget och kamma sig lite innan Tuppen kom. De lyssnade efter de andra tupparna och såg lite ängsliga ut, men då deras nya tupp kom ur sin låda blev de lugna, och hittade snart upp på pinnen.

Idag har de fått gå lösa på gräsmattan. Vinbärsbuskarna är poppis. Där under finns trevliga löv att krafsa i, säkert lite goda småkryp.

Tuppen har redan koll på vem det är som kommer med maten, så när jag kom ut på trappan med en plastburk i handen kom han löpande i väldig fart över gräset allt medan han meddelade hönsen, att nu kommer det godis!

De fick kokt ris, lite vetekorn och gammalt bröd. Klart högre status än fodret i automaten!

De hade värpt tre ägg under resans gång, och idag ytterligare tre. Få se om någon vill ruva snart...

En koltrast sjunger i regnet. Det är så vackert!

Grått och kallt är det ute idag. Nu är tiden för järnnätterna, men frost har vi inte haft. Till all lycka för potatisen. Det är snart dags att kupa dem.

Min röda bondpion är på väg att slå ut, brevid Farfars solur från Mellerud

I växthuset kan man nu plocka mogna jordgubbar, Kiwiplantan blommar.

I hästhagen blommar ett hav av gula smörblommor. De är fina att ta in och torka, liggande på toppen av kakelugnen.

Katten Stina har varit på äventyr! Fyra dagar var hon borta, och jag var orolig att hon inte skulle dyka upp. Sen kom hon hem, oskadd men trött, sov i ett helt dygn i kontorsstolen. Jag önskar att hon kunnat visa mig var hon varit, men hon bara slickar mig på händerna och vill kela. (Hon är steriliserad, så det blir inga ungar. Fast ibland saknar jag det, att ha en kull kattungar!)