Dags för ett nytt, sporadiskt, inlägg

En ny liten katt har flyttat in hos oss. Det är lilla Zoya, 10 veckor gammal. En liten stursk madam!

Stina, den enda kvarvarande av våra gamla katter, mötte henne i köket, blev överrumplad och väste åt henne. Genast svarade Zoya med att skjuta rygg och väsa tillbaka. Hon sprang inte och gömde sig, utan stod kvar mitt på golvet och hävdade sin rätt!

Egentligen var det för Stinas skull vi skaffade en kattunge, hon blev ensam kvar sedan Svennis försvann. Men ännu så länge tycker Stina att den lilla nya är äcklig! Hon väser och skakar baktass åt henne.

Nu, efter två dagar, kan de nosa på varann utan att väsa, men ingen vänskap har uppstått än. Det kommer nog så småningom.

Mitt hjärta har hon intagit fullständigt. Hon sover i brevkorgen på mitt skrivbord, när hon inte busar runt mig och går på tangentbordet eller klättrar upp på mig och spinner.

Första natten sov hon på mig, sedan hittade hon brevkorgen.

Hon älskar att jaga papperstussar och garnnystan på golvet, och hon kan gå ut på altanen om jag lämnar dörren på glänt. Hon går inte långt, och kommer snart in igen för att se var jag är.

Ingen tvekan om att det är hon, som numer regerar huset!