Snö igen. Yrsnö och 15 cm på torsdag morgon när man vaknar är inte vad man är sugen på så här års. Som tur är töar det snabbt bort igen. Kallt i vinden gör att man inte så gärna är ute och gräver i trädgården.

I dag har vi gjort en söndagstur till Orust. Med färjan till Svanesund, och sedan färja igen ut till Malö och Flatö och Handelsman Flink. God lunch, fast kallt i lokalen! Och medan vi satt där, bröt solen fram och lyste upp Malö strömmar, så att det såg nästan lite somrigt ut.

Till Malö går en liten linfärja. Den går så tyst att man knappt märker när den lämnar land. I norra änden av Flatön/Ängön går en ännu mindre färja till Dragsmark / Bokenäset. Så kan man köra runt och komma ner på Orust igen från norr.

Idag körde vi till Slussen och Allmags Varv på hemvägen. Jag tycker om östra sidan av Orust, där är också vacker natur, och går man med båt är farleden på insidan av ön betydligt mindre trafikerad än stråket på utsidan.

Hemma igen hade vi fortfarande sol, och en härlig ljus kväll, så vi gick ut i trädgården och grävde lite, i alla fall.

Idag har vi haft den första ljumma vårdagen här. Den lockade ut alla grannar, som promenerar förbi på vår väg, med eller utan barn och hundar.

En hel vårutflykt, fem vuxna och minst lika många barn var här och hälsade på hästarna, och matade dem med morötter.

Det har sina sidor: Hästar som blir ivriga och vill ha mer, trängs och trampar runt, blir avundsjuka på varandra, och det vill till att ingen människa kommer i kläm.
Påståendet att en häst aldrig trampar på en människa gäller inte fötter! Våra fötter kliver de gärna på, med blåa naglar och svullnader som följd.

Däremot tror jag att om man ramlar omkull försöker hästarna att inte kliva på oss. Om det går. Men de måste ju sätta ner fötterna någonstans, och de är tunga!
Besöket avlöpte i alla fall utan olyckor.


Idag har jag stakat ut omkretsen till den nya hönsgården och börjat gräva lite. Det ska bli rävsäkert, med nedgrävt nät, stadiga stolpar och nättak mot höken.


I skymningen sätter jag mig i hönshuset och tittar på kycklingarna en stund. Den äldsta kullen börjar likna små korpungar.
De har börjat sitta på pinnen och sova. Det är ett väldigt bökande, och tuppen Sylve får stå ut med en hel del.
Först sätter han sig längst ut på pinnen, och blir genast nedknuffad av hönan Anna, som försöker sitta så nära honom hon kan.
Sedan sätter han sig längst in mot väggen, tålmodigt, medan hon trängs och knuffas för att få en bra sittplats.
De små försöker under tiden att tränga sig in under de stora för att få värme. De blir trampade av sin mamma och piper ömkligt.
Till slut är alla nöjda, kycklingarna inkrupna under sina varma föräldrar, så att de inte syns alls. De piper lite sömnigt, och hönan kurrar.

När mörkret fallit helt går jag nattronden, fyller mattråg och vattenflaskor, så att de ska kunna äta så fort det blir ljust.

Nu är vi på gränsen! Det är vår på sydsidan, med små gula krokusar som börjar titta upp. Men på norrsidan, i skuggan under granarna eller berget, är det fortfarande is och snö.
I onsdags var det en underbar vårkväll. I torsdags var det snöyra och 10 cm snötäcke.
Lördag morgon hade det mesta töat bort, och det var grått och dimmigt. Man kunde höra kanadagässen nere ifrån sundet, en stor flock lät det som. Molnen hängde lågt, och det var råkallt.
Idag, söndag kom solen, och det var helt blå himmel på eftermiddagen. Följaktligen är det nu på kvällen under noll igen. Det går långsamt. Marken är sur och lerig. Det tar tid innan det torkar upp. Vår rishög som vi försökte elda upp ville inte ta sig. Den ryker bara, men det luktar gott!
15 mars varje år brukar jag krafsa lite i löven för att se om det är några vitsippor på väg. Ibland är de där, bleka och krokiga, men i år är det ännu för kallt i marken. Jag får ge mig till tåls några veckor till, tror jag.

Det snöar igen! Nu längtar man efter våren. Det här är väl vårsnö, som snart försvinner. Det är i alla fall lika vått som regn!
Du som längtar efter tussilago, hav hopp! De kommer snart! Om en månad kan man plocka vitsippor här, hela dalen blir full av dem. Snödropparna har varit uppe ett par veckor, påskliljelökarna bredvid skjuter upp, fulla av kraft.
Grannen har klippt ner sin forsythia, så jag har passat på att ta in några grenar i mitt stora höganäskrus.
Hos vår lokala trädgårdshandlare, Bosse, kan man köpa nyplockade tulpaner ur växthuset. De är så färska och krispiga att man får lust att ta sig en tugga av stjälkarna!
I hönshuset har det kommit sex små svarta kycklingar till. De har en vit fostermamma, som ruvat fram dem. Hon verkar inte bry sig om att de har annan färg än hon, utan kurrar och skrockar förnöjt. De har fått en skål med hampfrö, men än så länge är bara en av dem framme och pickar. De andra hönsen och tuppen tittar intresserat på genom det skyddande gallret. De ser ut som om de är på besök på forna tiders BB där man fick titta genom en glasruta på bebisarna.
I går då vi gick en promenad såg vi grävlingsspår i snön. Tyvärr hade jag inte kameran med! Jag får erkänna att jag tagit hjälp av Internet för att bestämma vad det var för spår. Det var inte alldeles självklart. Vi har inte haft så mycket grävling i trakten, de senaste åren.
Nu får det allt bli en brasa i kakelugnen, medan snön vräker ner på utsidan.