Denna veckan har hösten satt in. Förra helgen var det ännu sensommar.
Jag gjorde klart hönsgården och nu vet alla höns var de bor, så jag slipper bära dem på kvällen. De får gå ut på eftermiddagen när vi kommit hem, och i skymningen traskar de in i sin nya gård, hoppar in genom luckan och sätter sig på pinnen för natten.

Förliden helg har vi firat tio-årig bröllopsdag. Fredag med skaldjursfrossa, lördag och söndag med besök av barn och barnbarn.
Höstmiddag: Rådjur med klyftpotatis, kantareller, rotsaksgratäng och god sås. På söndagen äppelkaka med vaniljvisp.

På lördagen red Vidar och Vilma och Agnes på Ebba. Vilma tittade upp mot träden och ropade hänfört: Vidar, titta! Jag kan se när löven faller! Gula löv singlade sakta ner mot marken.

På söndagen gick vi en härlig promenad till havet med Thea och Maja. Thea cyklade på trehjulingen och Maja åkte i skrindan. Sedan tröttnade hon på det och ville också cykla. Hennes små korta ben nådde inte ner till tramporna, så Farfar fick skjuta på.

Vid stranden blåste det så att det gick vågor. Thea ville bada. För det gör man vid stranden.
Vi fick övertyga henne om att det var för kallt. Men vi plockade snäckor och tittade på sjöstjärnor som blåst upp, och hjälpte dem ner i vattnet igen.


Nu viner vinden runt knutarna och det är riktigt mörkt ute. Jag har plockat gråpäron i skenet av en ficklampa. Det är de sista, och man får vara snabb om man ska hinna före fåglarna.
Vårt Aroma-äppelträd har producerat fjorton stora äpplen. Väldigt syrliga, goda. Man blir mätt av ett kvarts äpple, så jag kallar dem familje-äpplen.

Ankorna sover fortfarande ute i gården. De går nog inte in förrän det blir riktigt kallt.