Bonita är en gammal häst. Hon är tjugofyra år i år, och jag har haft henne sedan hon var sju. När jag köpte henne hade hon föl vid sidan, det är hennes dotter Ylva som jag också har kvar och som idag är sjutton år.

Jag har ridit Bonita i många roliga sammanhang, på småtävlingar, på långritt, och en gång på Karolinerritten som utgår från Axvalla Travbana och sträcker sig fem mil (nybörjarklassen) längs Billingen. Hon har alltid gjort sitt bästa. Hon har en förmåga att hålla ryttaren kvar på ryggen i det längsta. De få gånger jag ramlat av henne har hon oftast också ramlat själv. Man kan skicka ut en ovan ryttare med henne och hon ser alltid till att de kommer hem igen. Numera bär hon barnbarnen med oändligt tålamod. Hon har också kört brudpar och studenter, med allt vad det innebär av störande och bullriga omgivningar för en häst.

Tjugofyra år är mycket även för en Norsk Fjordhäst, så numera är hon pensionär och går för det mesta i hagen. Hon tycker det är tråkigt när Ylva får gå ut och hon inte får följa med. Då står hon vid grinden och gnäggar hela tiden som Ylva är ute. Ibland får hon följa med ut när någon lätt ryttare finns att tillgå. I sommar har jag ridit henne själv två gånger. Hon är pigg och vill gärna springa, men orkar inte så mycket som hon tror. Det verkar vara med hästar som med oss, vi tror att vi orkar lika bra nu som för tjugo år sedan.

Det är upp till ryttaren att se till att hon inte överanstränger sig. Man skrittar mest, och går av i nedförsbackarna för att skona hennes knän. Hon blir fort svettig, och hennes numera långraggiga päls torkar inte så fort. Hon fäller inte av sin vinterpäls så bra längre. Det är som om hon är frusen och vill ha koftan på, även om det är sommar.

Så här års gillar hon att få äpplen. Jag brukar kratta in fallfrukten till hästarna, och de mumsar så saften skvätter runt mulen. Hon har också full koll på vilka som går på vägen och om de har godis med sig.

Ibland kommer hovslagaren och putsar hovarna på dem, och sätter skor på Ylva. Bonita får inga skor längre, hon är stel i sina knän, och hon behöver inte heller skor eftersom hon rids så lite.

Man skulle gärna vilja veta vad hästar tänker. Och vad de drömmer för hästiga drömmar.