söndag 20 december 2009


Tio minusgrader nästan dygnet runt i flera dagar och snö! Det är inte vanligt här. Vår "frostsäkra" vattenkran på husväggen har frusit. Alla vattenhoar, kannor, samt ankdammen är bottenfrusna. Jag tinar vattenkoppar och bär vatten flera gånger om dagen.

Ankorna har fått flytta in i hönshuset till ölandshönsen. Där håller sig temperaturen bättre, det blir bara en tunn ishinna på vattnet på natten.

Svarthönsen vill tvunget ut i snön. Det blir lustiga fotspår efter dem, som stora kråkfötter.

Hästarna gillar det här vädret. Deras pälsar står som en gloria runt dem. På kvällen när de går in i stallet gnistrar rimfrosten på Ebbas svarta rumpa. Men de är varma och torra, frosten sätter sig bara längst ut i toppen på pälsen.

Rådjur och hjortar går synliga mitt på blanka dagen ute på gärdet. Där är en stor bit kvarlämnad av höstens korn och ärt-skörd. Jag tror det var för vått att köra med skördemaskinen där, och nu har de vilda djuren lite extra vinterfoder.

Fåglarna har fått talgbollar och ett nytt fågelbord med solrosfrön. De kvirrar och kvittrar och flyger hela dagen fram och tillbaka med frön i näbben. Just nu hänger en vackert röd, vit och svart hackspett upp och ner under en talgboll. Hackspetten är fyra - fem gånger så stor som talgbollen. Han klänger sig fast och hackar i sig. Efter en stund flyger han iväg och sätter dig på en trädstam. Snart är han tillbaka igen.

Jag bara väntar på att få syn på vår ekorre där också. Och om stjärtmesarna kommer att dyka upp?

Under tiden eldar vi brasor i kakelugnen. Den är god att ha, och den dämpar elmätarens varvtal en hel del.

Nu är det dags för julskinkan, nötterna och glöggen. Brasvärme, clementiner och lite mys.

1 kommentar:

  1. Nu fick jag svar på min undran hur ni har det i denna kyliga men vackra vintervärld. Som en extra julhälsning till er och alla djur kommer här ett par verser ur en av mina favoritdikter - Karlfeldts Vinterorgel.

    Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
    det blånar så vasst.
    Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
    en vit och fast.
    I frostiga kvällar skönjs en arkad
    med pipor av silver i glittrande rad ;
    nu reser vintern sitt orgelhus
    ur mörker och grus.
    - - -

    Från tidig skymning, då lamporna tänts
    i östligt kor
    och vintergatans valvsegel spänts
    av flammande flor,
    det susar ibland intill gryningens väkt,
    som stjärnornas lugna andedräkt,
    en enda ton, en glasigt klar
    och underbar.

    SvaraRadera