Nu är det mörkt i skogen.
På kvällarna tar vi på oss reflexväst och pannlampa och ger oss ut på promenad. Om man håller sig på grusvägarna går det bra även utan månsken.
Det underliga är att om lampan är tänd blir allt mörkare runtom och man ser ingenting.
Släcker man lampan så framträder gradvis omgivningen. Fötterna hittar sin egen väg.

Jag hör också bättre när lampan är släckt. Det är som om alla sinnen skärps.
Man kan höra på prasslet om det är rådjur eller hjort i skogen, hjorten är lite tyngre och rör sig långsammare. Rådjuren är skyggare och springer fort iväg på lätta fötter.
Fåglar som prasslar låter annorlunda. Ugglorna ropar högt.

När vi passerar stugområdet tittar vi på ljusslingor och dekorationer. Adventsstjärnorna lyser i fönstren.

När vi på helgen kan gå i dagsljus, väljer vi skogen.
Där ligger lövtäcket tjockt på marken. När alla träd står nakna ser man miniskogen i mossan eller stensötan som klänger på bergssidan.

Berghällar och stenmurar står i sin gråa skönhet. De våta stenarna skiftar i många färgnyanser. De nedfallna eklöven är bruna på ena sidan och gråaktiga på baksidan.

Min favoritutsikt över fjorden har ändrat färg. Havet är en grå nyans, klipporna en annan. Granar och tallar nästan svartgröna. Lysande gula slemsvampar på en gren ger kontrast.
Bäckens vatten är svart, därunder skymtar ännu gröna växter.


I vår egen skog står smågranarna under de höga lövträden. Vi spanar efter årets julgran. Det är självklart att ta den i egna skogen, även om det blir en tunn gran med veka grenar, så brukar den bli fin när den är klädd.