Idag är det mörkt, vått och dystert här. Novembermörkt. Jag hade tur och fick gjort utesysslorna innan det började dugga. Nu kan jag sitta inne och skriva.

En ekorre bor i skogen utanför vårt hus. Han hoppar skickligt från gren till gren, men när han har riktigt bråttom tar han raka vägen - på telefonledningen. Som en ekorr-autostrada!
Han förser sig från hasselbuskarna. Där finns ganska mycket nötter, och varje höst tror jag att jag ska hinna plocka dem. Nötkråkan och ekorren hinner före. Varje år. Det är dem väl unt. Jag kan köpa mina nötter i affären.

Fågelbordet gillar han också. Jag hänger det på ett snöre i äppelträdet. Solrosfrön är det enda våra bortskämda småfåglar äter. Och talgbollar.
Skatorna har lärt sig att flyga genom de stora maskorna i hönsnätet ner i ankgården. Där finns hönsfoder och krossad havre - mums för såväl ankor som skator!

Härom morgonen när jag slog upp ytterdörren för att åka iväg till jobbet, överrumplade jag hjortarna i trädgården. Fem vita rumpor försvann hastigt ut i hästhagen.

Nu regnar det ordentligt. Skönt att vara inne.

En grå novembervecka med duggregn och blåst har fått ner de flesta löven från träden. Några vinteräpplen hänger kvar i toppen av trädet.

Vi har en kastanj på tomten, den är nog inte mer än femton år gammal, men den ger blanka, bruna kastanjer. Små skatter att hitta på marken, de taggiga gröna skalen spricker, och därinne ligger de och glänser. Som i barndomen gillar jag att plocka dem och ha dem i fickan ett tag. De är så lena att ta i.

Jag hittar dem skrumpna och torra i fickan några veckor senare.

Varje vecka byter jag vatten i ankdammen. Ankorna snattrar förnöjt när jag kommer med pumpen. Det hörs tydligt skillnad från deras vardagliga snatter, tonarten höjs lite, intensiteten ökar. De låter nöjdare än de gör när jag kommer med mat. Denna vecka stod jag i duggregnet och länsade. Undrar hur det blir till vintern när det fryser.

Hovslagaren har varit här och verkat hovarna på hästarna, så nu är de fina för vintern. Denna procedur upprepas varannan månad. Ylva får skor på framfötterna, hon är plattfotad, och blir lätt öm i hovarna.

När man går i hästhagen sätter sig leran tungt under stövlarna. Även hästarna får "stövlar" när de går i leran. Jag spolar av deras ben med vattenslangen. Det är inte så populärt, men om man ska kunna ta i dem är det nödvändigt.

Bonita och Ebba ser ut som små björnar i sina vinterpälsar. Ylvas päls är också tjock, men ligger slätare.

Ekarna behåller sina löv ett tag till, de fäller först till våren. Bruna, torra, rasslande löv. Vintermat åt rådjur och hjortar - och hästar. De gillar eklöv, fastän jag tror att de är beska. Nej, jag har inte smakat.

Äpplena, som ramlat ner och lagt sig i grenklykan på en vildapel, såg vi idag på vår promenad. De blir vintermat åt fåglarna.

Just den här apeln har ganska goda äpplen, röda med vitt fruktkött. Inte så sura som de flesta vildäpplen. Kanske är det här trädet resterna efter en trädgård, som legat här en gång.

I söndags såg vi två stora älgar i hästhagen. De kom travande mot huset, en tjur och en ko. Passerade oss på tio meters håll. Jag fick fram kameran, men det fastnade inga älgar på bild eftersom de smälte in i bakgrunden av mörka trädstammar.

Efter några mörka dagar med dimma och regn, lyckades jag pricka in min lediga dag idag, med sol och vackert väder. Jag har varit ute hela dagen. Gått en promenad, pysslat med djuren, plockat upp äpplen och klippt gräset sista gången inför vintern. Det finns mer kvar att göra i helgen, växthuset ska röjas ur och trädgårdsmöblerna bäras in. Barnens gungor plockas ned och läggas för vinterförvaring.

Ankorna, som fortfarande sover ute, fick gammalt torrt hö att ligga på i ett hörne av gården. Det gillade dom!

Nu lyser skogen som koppar! Under kopparn en matta av guld.

Efter snöfredagen kom en helg med underbart soligt och varmt väder.
Nästan septemberväder. Så det är inte bara på våren det växlar snabbt!
Vi har haft vit frost på nätterna och varm sol på dagarna. Nu, söndag kväll, är det milt och det ska nog regna imorgon.


På lördagen blev vi av med en höna. Vi hade hökbesök.
När vi kom hem på eftermiddagen hittade vi en hög med svarta fjädrar på gårdplanen.
Jag räknade in mina svarta hönor och fann att en av unghönsen saknades.
Han kunde väl ha knipit en tupp, när han ändå skulle till, höken. Vi har nu nio tuppar och åtta hönor bland de svarta. Tror jag. De svarta är väldigt svåra att se skillnaden på, om de inte slåss eller gal. Jag får vänta lite till innan jag börjar gallra. Det vore penibelt att ta fel.


Så ryktas det om varg på bygden. En granne lär ha blivit av med en kalv. Ryktet ännu obekräftat.

Jag har ännu inte hört att någon häst blivit riven, så jag låter dem gå ute om nätterna ännu. De sätter präktiga vinterpälsar nu, Ebba börjar se ut som en liten björn.


Nu fäller träden raskt sina löv, asplöven ligger i drivor på gräset. De kommer gärna in i huset också, så man får kasta ut dem igen.

Det snöar!

Snö 16 oktober! Visserligen - vi är kvar på västkusten - blött och plusgrader, men nånstans däruppe i luftlagren är det kallt!

Det blir lite vitt på marken och på hustaken. Kanske det blir en riktig vinter här i år.

Jag kan inte minnas att det snöat så här tidigt förut, snö i slutet av november hör till ovanligheterna och nu är bara mitten av oktober.

Vi har mängder av rönnbär i år, så om de gamla tecknen stämmer, ska vi få kallt.

Ankorna verkar gilla det här vädret. De kväker och plaskar i sin damm. Vattendropparna ligger som pärlor på deras vita fjäderdräkt. Så fort de rör på sig rinner pärlorna av.

Jag har bäddat åt hästarna i stallet med torv och spån. De går fortfarande ute, bara vädret håller sig torrt och kallt är det fint för dem i hagen och skogen. Om det blir en regnperiod får de komma in på nätterna.

Det är dags att ta hem hö för vintern.

Vi köper av vår närmsta bonde, stora vita plastade balar på 350 kg.

Han kör hem tio i taget, de får stå på pallar, och så hämtar vi hö därifrån till stallet och till hagen. Det går ganska bra.

Det finns inte längre småbalat hö att köpa, möjligen för dyra pengar. Dessutom var det faktiskt mer jobb med dem, även för oss. De skulle upp på loftet och sedan ner igen. Nu behöver vi bara köra höet på skottkärra en liten bit.

Katten Svennis, som legat och sovit på kökssoffan vaknar och sträcker på sig och gäspar. Sedan tassar han till dörren. När jag öppnar för honom tittar han förvånat på snötäcket - 1 cm - ute. Nä, fy så äckligt! Han vänder i dörren och tassar in igen.

Det går an för mig som har varmfodrade stövlar, vinterjacka och hatt att ta på. Jag tycker det är skönt att gå ut i snövädret, hälsa på hönsen, plocka lite ägg, fylla på foder och vatten.

En sån här dag när jag får gå hemma och pyssla är det bästa jag vet!

Svarthönsen springer lösa i trädgården varje dag nu. De är väldigt frihetsälskande och vill inte vara i hönsgården mer än nödvändigt.

Tuppen Sylves ledarskap hotas av den äldste sonen, Johan, han har lockat till sig flera av hönorna, och de yngre tupparna hänger med i utkanten av hans gäng. (På bilden syns Sylve till vänster, med vita kindfläckar, Johan till höger, med röda.)

Sylve har två trogna hönor som håller sig till honom och är mest i trädgården.Hönan Sylvia och Bettan Ett.

Bettan Två sitter mest i hönshuset och kurar.

Hönan Anna och unghönsen tyr sig till den yngre tuppen och de strövar vida omkring, långt ut på gärdet och uppe i skogen.

I helgen har jag haft syskonbarnsbesök, vi har gått promenad, hälsat på djuren och haft det mysigt framför brasan. Jag fick god hjälp med att plocka upp alla nedblåsta äpplen från gräset. Inte många äpplen hänger kvar på träden, det har blåst ordentligt!

Sedan blev det äppelkaka och vaniljvisp som efterrätt till köttfärssoppan.

Hästarna uppskattar fallfrukten, nu sparar jag den på logen för att ge dem då de får komma in i stallet. Då skall det finnas något gott i krubban när man kommer in. När äpplena är slut köper vi morötter i säckar.

Vår jordkällare är förfallen, dessutom ligger den för långt bort mot skogen för att den ska vara bekväm att använda. Det skulle vara bra med en nygjord källare att förvara äpplen, potatis och morötter i.

Nu glesnar syrenhäcken utanför vårt köksfönster, så man ser över gärdet ner till grannarna. Det är skönt med litet utsikt igen. Om vi kunde ta bort lite träd skulle vi se havet också.

Denna veckan har hösten satt in. Förra helgen var det ännu sensommar.
Jag gjorde klart hönsgården och nu vet alla höns var de bor, så jag slipper bära dem på kvällen. De får gå ut på eftermiddagen när vi kommit hem, och i skymningen traskar de in i sin nya gård, hoppar in genom luckan och sätter sig på pinnen för natten.

Förliden helg har vi firat tio-årig bröllopsdag. Fredag med skaldjursfrossa, lördag och söndag med besök av barn och barnbarn.
Höstmiddag: Rådjur med klyftpotatis, kantareller, rotsaksgratäng och god sås. På söndagen äppelkaka med vaniljvisp.

På lördagen red Vidar och Vilma och Agnes på Ebba. Vilma tittade upp mot träden och ropade hänfört: Vidar, titta! Jag kan se när löven faller! Gula löv singlade sakta ner mot marken.

På söndagen gick vi en härlig promenad till havet med Thea och Maja. Thea cyklade på trehjulingen och Maja åkte i skrindan. Sedan tröttnade hon på det och ville också cykla. Hennes små korta ben nådde inte ner till tramporna, så Farfar fick skjuta på.

Vid stranden blåste det så att det gick vågor. Thea ville bada. För det gör man vid stranden.
Vi fick övertyga henne om att det var för kallt. Men vi plockade snäckor och tittade på sjöstjärnor som blåst upp, och hjälpte dem ner i vattnet igen.


Nu viner vinden runt knutarna och det är riktigt mörkt ute. Jag har plockat gråpäron i skenet av en ficklampa. Det är de sista, och man får vara snabb om man ska hinna före fåglarna.
Vårt Aroma-äppelträd har producerat fjorton stora äpplen. Väldigt syrliga, goda. Man blir mätt av ett kvarts äpple, så jag kallar dem familje-äpplen.

Ankorna sover fortfarande ute i gården. De går nog inte in förrän det blir riktigt kallt.