Ett par nätter med fantastisk fullmåne har vi haft.

Den är kvar nu på morgonen när gryningsljuset kommer.

Så fort solen går upp, rullar dimman in från havet.

Den ligger kvar någon timma, sedan lättar den.

I går morse stod ankorna på isen, som till sist lagt sig på ankdammen. De stirrade anklagande på mig.

Så fort jag gett dem rent dricksvatten, klev jag ut på isen och trampade sönder den, så att de skulle kunna bada i sin älskade damm. Det brakade och knakade och plaskade. Då blev de lite rädda och gick undan i ett hörn av gården.

Då jag var klar gick de förnöjt och lade sig på sitt favoritställe i halmen. Ordningen återställd!

Badet var det inte så noga med...

Ankorna är inte så lätta att tolka, de har outgrundliga ögon och stillsamt kroppsspråk.

Annat är det med hönsen, som virrar runt och hetsar upp sig för minsta lilla.
Övertydliga, är vad de är.

Frost och snö på allvar den här gången. Tidigt!

Men så regnar det en skvätt och blir mildare igen.

Skönt för mig som blev överrumplad av frosten, vattenslangarna låg kvar ute och frös till oböjlighet. Idag kan jag töa upp dem, tömma dem och ta in dem.

Jag hinner också tömma ankdammen och fylla i rent vatten.

När det är frost bär vi vatten i kannor till stallet, och till hästarnas vattenbalja i hagen.

Hö bär vi ut morgon och middag. På kvällen bär vi det till stallet, så hästarna kan äta inne.

Det är ett väldigt bärande. Det ger nog lite armmuskler.