Vit jul fick vi också! Det händer inte ens var tionde år i dessa trakter. Nu har vi 25 cm snö, med skare på, så hård att man kan stå på den. Det är lätt att hänga upp talgbollarna i äppelträdet.
Nu når man grenar man inte ens tänkt på tidigare!
Fågelbordet som också hänger i trädet, i ett rep, så att katterna inte ska komma åt och störa fåglarna allt för mycket, hänger plötsligt farligt nära marken.

Jag har inte sett några katter där ännu. De har nog inte upptäckt det. Förresten ligger de mest inne och sover i soffan.
Svennis ligger gärna på kökssoffan, med nosen mellan spjälorna i ryggstödet, så nära elementet han kan komma.
Mattan eller fåtöljen närmast kakelugnen är ett annat favoritställe.

Hästarna trivs ute i kallt väder. De står inne på nätterna. Så mycket innevistelse gör att de blir rastlösa och busiga.

Ankorna trivs i hönshuset. De äter och dricker och kväker så det hörs ut på gårdsplan fast dörren är stängd. Hönsen verkar inte ha något emot sina nya grannar.

Snövinter är ett passande avslut på ett år i Hällesdalen.
Jag har sagt att jag ska skriva denna blogg ett år, och sedan avsluta. Få se om jag kan hålla mig, men jag får väl skriva något annat i fortsättningen.
Kanske blir detta sista avsnittet, kanske inte!
Gott Nytt År till mina vänner!

Tio minusgrader nästan dygnet runt i flera dagar och snö! Det är inte vanligt här. Vår "frostsäkra" vattenkran på husväggen har frusit. Alla vattenhoar, kannor, samt ankdammen är bottenfrusna. Jag tinar vattenkoppar och bär vatten flera gånger om dagen.

Ankorna har fått flytta in i hönshuset till ölandshönsen. Där håller sig temperaturen bättre, det blir bara en tunn ishinna på vattnet på natten.

Svarthönsen vill tvunget ut i snön. Det blir lustiga fotspår efter dem, som stora kråkfötter.

Hästarna gillar det här vädret. Deras pälsar står som en gloria runt dem. På kvällen när de går in i stallet gnistrar rimfrosten på Ebbas svarta rumpa. Men de är varma och torra, frosten sätter sig bara längst ut i toppen på pälsen.

Rådjur och hjortar går synliga mitt på blanka dagen ute på gärdet. Där är en stor bit kvarlämnad av höstens korn och ärt-skörd. Jag tror det var för vått att köra med skördemaskinen där, och nu har de vilda djuren lite extra vinterfoder.

Fåglarna har fått talgbollar och ett nytt fågelbord med solrosfrön. De kvirrar och kvittrar och flyger hela dagen fram och tillbaka med frön i näbben. Just nu hänger en vackert röd, vit och svart hackspett upp och ner under en talgboll. Hackspetten är fyra - fem gånger så stor som talgbollen. Han klänger sig fast och hackar i sig. Efter en stund flyger han iväg och sätter dig på en trädstam. Snart är han tillbaka igen.

Jag bara väntar på att få syn på vår ekorre där också. Och om stjärtmesarna kommer att dyka upp?

Under tiden eldar vi brasor i kakelugnen. Den är god att ha, och den dämpar elmätarens varvtal en hel del.

Nu är det dags för julskinkan, nötterna och glöggen. Brasvärme, clementiner och lite mys.

Idag har jag en ledig dag hemma igen. Utanför fönstret yr snön i vinden. Vi har ett tunt, men dock snötäcke.

I morse släppte jag ut hästarna i hagen, gav dem hö, och kröp sen in och la mig igen för att sova en timme till. Skönt!

När jag vaknade hörde jag underliga ljud. Det var någon utanför huset! Det bökade och dunsade. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och fick se... tre glada hästar i trädgården! Oj vad de sprang och skuttade. Nästan ända upp på altanen kom de.

Snabbt kom jag i kläderna, långkalsonger och mössa och vantar behövdes idag. Bara två minus, men rått och blåsigt, som det ofta blir på västkusten. Kallare vid noll här än vid tio minus i inlandet.

Hästarna tänkte inte låta sig fångas in i brådrasket. De sprang värre när de fick se mig. Hela gräsmattan var full av djupa hål, för någon tjäle har vi inte hunnit att få.

Det var bara att gå till stallet och hämta en hink morötter. Ylva var bångstyrig, men Bonita lät sig fångas in och ledas till hagen. Mutad med morötter gick hon in. Grinden var stängd, så det var inte där de kommit ut. När väl Bonita var inne, tyckte Ylva det gick an att komma också. De fick lite hö, så var friden återställd.

Lilla Ebba är svårast att fånga när hon väl kommit lös. Morötter i all ära, men bus är roligare.

Nå, till sist var även hon innan för tråden.

Sen var det till att leta efter hålet i stängslet. Vi har en grind till, lite längre bort, jo den låg nere! Det var lätt att stänga till igen och sätta på strömmen.

Ajaj, mina små ryttartjejer som var här igår. Aldrig öppna en grind utan att stänga den igen.

Vilken tur att jag var hemma! Vem vet vad tre hästar hittat på under dagen om ingen sett dem!

Nu är det mörkt i skogen.
På kvällarna tar vi på oss reflexväst och pannlampa och ger oss ut på promenad. Om man håller sig på grusvägarna går det bra även utan månsken.
Det underliga är att om lampan är tänd blir allt mörkare runtom och man ser ingenting.
Släcker man lampan så framträder gradvis omgivningen. Fötterna hittar sin egen väg.

Jag hör också bättre när lampan är släckt. Det är som om alla sinnen skärps.
Man kan höra på prasslet om det är rådjur eller hjort i skogen, hjorten är lite tyngre och rör sig långsammare. Rådjuren är skyggare och springer fort iväg på lätta fötter.
Fåglar som prasslar låter annorlunda. Ugglorna ropar högt.

När vi passerar stugområdet tittar vi på ljusslingor och dekorationer. Adventsstjärnorna lyser i fönstren.

När vi på helgen kan gå i dagsljus, väljer vi skogen.
Där ligger lövtäcket tjockt på marken. När alla träd står nakna ser man miniskogen i mossan eller stensötan som klänger på bergssidan.

Berghällar och stenmurar står i sin gråa skönhet. De våta stenarna skiftar i många färgnyanser. De nedfallna eklöven är bruna på ena sidan och gråaktiga på baksidan.

Min favoritutsikt över fjorden har ändrat färg. Havet är en grå nyans, klipporna en annan. Granar och tallar nästan svartgröna. Lysande gula slemsvampar på en gren ger kontrast.
Bäckens vatten är svart, därunder skymtar ännu gröna växter.


I vår egen skog står smågranarna under de höga lövträden. Vi spanar efter årets julgran. Det är självklart att ta den i egna skogen, även om det blir en tunn gran med veka grenar, så brukar den bli fin när den är klädd.

Ett par nätter med fantastisk fullmåne har vi haft.

Den är kvar nu på morgonen när gryningsljuset kommer.

Så fort solen går upp, rullar dimman in från havet.

Den ligger kvar någon timma, sedan lättar den.

I går morse stod ankorna på isen, som till sist lagt sig på ankdammen. De stirrade anklagande på mig.

Så fort jag gett dem rent dricksvatten, klev jag ut på isen och trampade sönder den, så att de skulle kunna bada i sin älskade damm. Det brakade och knakade och plaskade. Då blev de lite rädda och gick undan i ett hörn av gården.

Då jag var klar gick de förnöjt och lade sig på sitt favoritställe i halmen. Ordningen återställd!

Badet var det inte så noga med...

Ankorna är inte så lätta att tolka, de har outgrundliga ögon och stillsamt kroppsspråk.

Annat är det med hönsen, som virrar runt och hetsar upp sig för minsta lilla.
Övertydliga, är vad de är.

Frost och snö på allvar den här gången. Tidigt!

Men så regnar det en skvätt och blir mildare igen.

Skönt för mig som blev överrumplad av frosten, vattenslangarna låg kvar ute och frös till oböjlighet. Idag kan jag töa upp dem, tömma dem och ta in dem.

Jag hinner också tömma ankdammen och fylla i rent vatten.

När det är frost bär vi vatten i kannor till stallet, och till hästarnas vattenbalja i hagen.

Hö bär vi ut morgon och middag. På kvällen bär vi det till stallet, så hästarna kan äta inne.

Det är ett väldigt bärande. Det ger nog lite armmuskler.