Hönsgården är äntligen nätad och hönsen kan få komma ut! Jag öppnar luckan, sedan dröjer det en stund.

Höns är väldigt konservativa. Man kan absolut inte gå ut genom en lucka, som inte fanns där för en stund sedan! Det dröjer flera minuter medan luckan, och det närmast utanför, ängsligt inspekteras.

Tuppen tvekar.

Då tar den djärvaste hönan ett hopp upp på kanten och tittar ut.
Jaa, kanske man kan.

Hon hoppar ner och börjar genast krafsa i jorden. Hon hittar ett grönt blad. Det blir för mycket för de andra, som släpper alla betänkligheter och en efter en ger sig ut genom hålet.
Snart är de över hela gården.

Tuppen hittar en mask, och lockar till sig alla hönorna. Stolt kucklar han omkring dem medan de delar den stackars masken mellan sig. En höna får tag på en stor bit och springer iväg med den. De andra rusar efter och försöker plocka till sig godbiten. Sedan är den slut, och de återgår till krafsandet.

Det är skönt att lägga sig i den nykrafsade jorden och bada, som hönor gör. De krafsar in jord mellan fjädrarna och vänder sig åt alla håll för att få fjädrarna ordentligt jordiga. Sedan reser de sig och ruskar sig så jordsmulorna skvätter iking dem. Så putsar de fjädrarna, ordentligt och omständligt.
Det är ett härligt hönsliv!