Under tiden den plöjdes, såg jag sex sädesärlor, som hoppade och vippade och pickade som sädesärlor gör.
I kvällningen kom hjortarna, jag vet inte vad de kan hitta för gott där, men eftersom jag satt i bilen, nyss hemkommen, kunde jag beskåda dem på nära håll. Sex - sju meter ifrån mig gick de och betade på dikeskanten en lång stund.
Gråa pälsar, vita rumpor, klippande öron. Runda ögon som blänker i kvällsljuset.
Vaksamt ser de sig omkring, men upptäcker inte mig i bilen. Så småningom vandrar de in i skogsdungen. De torra eklöven prasslar om deras små klövar.
Strax intill muren är vitsipporna fullt utslagna, några dagar med sol har gett dem fart. Gräset spirar i hästhagen och utefter dikesrenarna.
Man anar lövsprickning i häggarna, de kommer först.
Natten blir kall, ingen måne, men myriader av stjärnor! Så mycket stjärnor ser man annars bara mitt i vintern.
Vitsipporna som stjärnor på marken:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar