Vi har varit på kurs i helgen, och lärt oss fläta korgar och växtstöd av pil. Vansinnigt roligt! Och så blir det färdigt på en gång, man kan inte lämna avslutningen, för då torkar pilen. Inga oavslutade projekt i garderoben, alltså.

Här flätar Göran ett s.k. pionstöd, som vi skall använda för att dölja den fula "hatten" till vår djupborrade brunn.


Kursen var i Svanesund, på Orust, en kort färjtur och ca 15 min bilfärd bort. Systrarnas Korgpil heter kursledaren Annelis företag. Hon odlar 40 sorters pil i olika färger och grovlekar.

Dessutom lagar hon suveränt god fisksoppa. Kursen rekommenderas varmt!
Har man också trevliga kurskompisar, är det fulländat. Vi skrattade väldigt mycket!

Vi lärde oss att göra botten, engelsk och fransk flätning, kymning, samt kantavslutning. Och detta var bara en liten början. Jag hoppas det blir mer, att fläta små staket och växtstöd i trädgården skall bli kul!

Hönsgården är äntligen nätad och hönsen kan få komma ut! Jag öppnar luckan, sedan dröjer det en stund.

Höns är väldigt konservativa. Man kan absolut inte gå ut genom en lucka, som inte fanns där för en stund sedan! Det dröjer flera minuter medan luckan, och det närmast utanför, ängsligt inspekteras.

Tuppen tvekar.

Då tar den djärvaste hönan ett hopp upp på kanten och tittar ut.
Jaa, kanske man kan.

Hon hoppar ner och börjar genast krafsa i jorden. Hon hittar ett grönt blad. Det blir för mycket för de andra, som släpper alla betänkligheter och en efter en ger sig ut genom hålet.
Snart är de över hela gården.

Tuppen hittar en mask, och lockar till sig alla hönorna. Stolt kucklar han omkring dem medan de delar den stackars masken mellan sig. En höna får tag på en stor bit och springer iväg med den. De andra rusar efter och försöker plocka till sig godbiten. Sedan är den slut, och de återgår till krafsandet.

Det är skönt att lägga sig i den nykrafsade jorden och bada, som hönor gör. De krafsar in jord mellan fjädrarna och vänder sig åt alla håll för att få fjädrarna ordentligt jordiga. Sedan reser de sig och ruskar sig så jordsmulorna skvätter iking dem. Så putsar de fjädrarna, ordentligt och omständligt.
Det är ett härligt hönsliv!

Grannens nyplöjda åker utanför vår tomt är så vacker, med alla olika bruna nyanser.

Under tiden den plöjdes, såg jag sex sädesärlor, som hoppade och vippade och pickade som sädesärlor gör.

I kvällningen kom hjortarna, jag vet inte vad de kan hitta för gott där, men eftersom jag satt i bilen, nyss hemkommen, kunde jag beskåda dem på nära håll. Sex - sju meter ifrån mig gick de och betade på dikeskanten en lång stund.

Gråa pälsar, vita rumpor, klippande öron. Runda ögon som blänker i kvällsljuset.

Vaksamt ser de sig omkring, men upptäcker inte mig i bilen. Så småningom vandrar de in i skogsdungen. De torra eklöven prasslar om deras små klövar.

Strax intill muren är vitsipporna fullt utslagna, några dagar med sol har gett dem fart. Gräset spirar i hästhagen och utefter dikesrenarna.

Man anar lövsprickning i häggarna, de kommer först.

Natten blir kall, ingen måne, men myriader av stjärnor! Så mycket stjärnor ser man annars bara mitt i vintern.

Vitsipporna som stjärnor på marken:

Påsken är firad, brasan är brunnen, äggen uppätna och lammsteken på påskdagen också.

Värmen kom och vi njuter. Vitsippor och svalört breder ut sig snabbt. Häggen har stora bladknoppar redan. Rabarberplantan och gräslöken växer så man kan se det varje dag.

Påskaftonen tillbringade vi med våra grannar. Väldigt trevligt! Silltårta och lax, jättegott. Påskdagen var fyra av våra barnbarn här med vidhängande föräldrar. Full rulle hela dagen. Kul, men utmattande.

Resten av helgen har vi ägnat oss åt hönsgården; den är snart nätad och klar. Nästa helg kanske hönsen kan få ha invigningsparty!

Just nu sjunger koltrasten så vackert utanför. Idag har det varit lite gråare väder, kanske är det dimmoln, från havet som värms upp. Skymningen faller. Så här års skulle man vara ledig, som skomakaren mellan hägg och syren.

Nu är de här! Vitsipporna.
Rufsiga och bleka sticker de upp ur löv och mossa. Det krävs några fler soldagar för att de ska bli som en vit matta mellan träden. Jag har också sett svalört, och våra påskliljor i det varmaste läget visar redan färg.

Nu suger det plötsligt i trädgårdstarmen.
Växthuset som aldrig blev städat i höstas får en överhalning. Kvickroten har frodats där i vinter, långa vita rötter kan man dra upp. Men man vet så väl att man aldrig får upp allt. De rotbitar som blir kvar räcker mer än väl för sommarens grönska. Kan man inte äta kvickrot? Om den vore god skulle man välsigna den aldrig sinande grödan, istället för att klaga på den.
Hästarna har fått vara ute på natten ett par gånger redan, deras tjocka vinterpäls värmer dem, även om det går under noll. Förr var de ute året runt, men nu när Bonita är gammal, vill hon gärna ligga ner och sova, och jag tycker marken blir för kall för henne att ligga på.
Jo, vi har funderat på att bygga en ligghall.
Hönsgården har lämnat planeringsstadiet, vi har grävt runt för att kunna få ner nätet en bit i marken. Jordspett är inköpta och ska bara slås ner, virke till stolpar ligger och väntar. Med vår grannes välkomna hjälp hoppas jag att gården blir klar i påsk.