En ridtur in i sommaren för Vidar och Agnes.
Lilla hästen Ebba lunkar snällt fram, men småretas litet med mig genom att upprepade gånger nafsa i mitt byxben. Kanske hon tycker det är tråkigt, vill springa, vill gå längre tur, eller så vill hon bara ha litet beröm för hon är duktig.
Solen steker, sommar i slutet på maj. Midsommarblommorna blommar längs vägrenen. Tjärblomster, hundkäx, käringtand. Ormbunkarna vecklar ut sig. I trädgården akleja och smultronblom. Finlands vita ros blommar och doftar. Syrenerna börjar vissna. Potatisen är uppe och sträcker på sig.
Hönsen får komma ut och gå på upptäcktsfärd i grönskan. Noppar gräs och kocklar lite till varandra när de hittar någon särskilt god sort.
Vi dricker kaffe på altanen, under markisens skugga. Livet är härligt!
På kvällen är vi hos kompisar på grillfest. Kvällen är ljum och det är ljust länge. När vi kör hem klockan två på natten är det en förunderligt vacker halvmåne, och så ljust att man kan tro det är midsommarnatt.
Kära syster
SvaraRaderaNär jag läser dina skildringar av försommarens ljuvlighet kommer jag osökt att tänka på dessa rader:
1 juni
Var glad min själ åt vad du har
Nu har du hundra sommardar
och detta är den första
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens igår
det går så fort att vandra
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
I morgon är den andra
Kajenn