En grå novembervecka med duggregn och blåst har fått ner de flesta löven från träden. Några vinteräpplen hänger kvar i toppen av trädet.

Vi har en kastanj på tomten, den är nog inte mer än femton år gammal, men den ger blanka, bruna kastanjer. Små skatter att hitta på marken, de taggiga gröna skalen spricker, och därinne ligger de och glänser. Som i barndomen gillar jag att plocka dem och ha dem i fickan ett tag. De är så lena att ta i.

Jag hittar dem skrumpna och torra i fickan några veckor senare.

Varje vecka byter jag vatten i ankdammen. Ankorna snattrar förnöjt när jag kommer med pumpen. Det hörs tydligt skillnad från deras vardagliga snatter, tonarten höjs lite, intensiteten ökar. De låter nöjdare än de gör när jag kommer med mat. Denna vecka stod jag i duggregnet och länsade. Undrar hur det blir till vintern när det fryser.

Hovslagaren har varit här och verkat hovarna på hästarna, så nu är de fina för vintern. Denna procedur upprepas varannan månad. Ylva får skor på framfötterna, hon är plattfotad, och blir lätt öm i hovarna.

När man går i hästhagen sätter sig leran tungt under stövlarna. Även hästarna får "stövlar" när de går i leran. Jag spolar av deras ben med vattenslangen. Det är inte så populärt, men om man ska kunna ta i dem är det nödvändigt.

Bonita och Ebba ser ut som små björnar i sina vinterpälsar. Ylvas päls är också tjock, men ligger slätare.

Ekarna behåller sina löv ett tag till, de fäller först till våren. Bruna, torra, rasslande löv. Vintermat åt rådjur och hjortar - och hästar. De gillar eklöv, fastän jag tror att de är beska. Nej, jag har inte smakat.