Fjorton små kycklingar av rasen Öländsk Dvärghöna kläcktes 20 juli. Alla gula med en brun fläck på huvudet. De ser ut som om de har små bruna baskermössor på sig.

Deras två mammor, Maria tre och fyra, skrockar och pysslar med sina små. de skriker upprört och varnande om någon annan höna kommer för nära, men är mest upptagna med att samla in kycklingarna under sig, eller lära dem picka.

Kycklingarna är små tuffingar: orädda står de på stadiga ben och tittar med blanka små pepparkornsögon på omvärlden. De första två-tre dagarna har de inte förstånd på att vara rädda. Längre fram lär de sig av hönan att gömma sig då hon varnar, springa undan i ett hörne när något okänt närmar sig.

I morse vid sextiden var nog räven utanför och snokade, för jag vaknade av att det var ett väldigt liv på hönsen. Jag såg ingen räv, men alla hönsen var inne i hönshuset och de kacklade i högan sky.

Jag gick ut för att se till dem. Kycklingarna låg mol tysta och tryckte under sina mammor, även de tysta. Resten av hönsen kacklade som om kniven satt i dem.

De var upprörda i nästan tio minuter, sedan avtog ljudet lite, och tuppen Börje kom ut i hönsgården för att kolla. Han gick några vändor fram och tillbaka, sedan gol han. Då lugnade sig hönsen, men det tog en bra stund innan de vågade sig ut igen.