Blogg från Hällesdalen

2011-07-24T13:01:00.003+02:00

Dags för ett nytt, sporadiskt, inlägg

En ny liten katt har flyttat in hos oss. Det är lilla Zoya, 10 veckor gammal. En liten stursk madam!

Stina, den enda kvarvarande av våra gamla katter, mötte henne i köket, blev överrumplad och väste åt henne. Genast svarade Zoya med att skjuta rygg och väsa tillbaka. Hon sprang inte och gömde sig, utan stod kvar mitt på golvet och hävdade sin rätt!

Egentligen var det för Stinas skull vi skaffade en kattunge, hon blev ensam kvar sedan Svennis försvann. Men ännu så länge tycker Stina att den lilla nya är äcklig! Hon väser och skakar baktass åt henne.

Nu, efter två dagar, kan de nosa på varann utan att väsa, men ingen vänskap har uppstått än. Det kommer nog så småningom.

Mitt hjärta har hon intagit fullständigt. Hon sover i brevkorgen på mitt skrivbord, när hon inte busar runt mig och går på tangentbordet eller klättrar upp på mig och spinner.

Första natten sov hon på mig, sedan hittade hon brevkorgen.

Hon älskar att jaga papperstussar och garnnystan på golvet, och hon kan gå ut på altanen om jag lämnar dörren på glänt. Hon går inte långt, och kommer snart in igen för att se var jag är.

Ingen tvekan om att det är hon, som numer regerar huset!

2010-06-21T21:47:00.002+02:00

Två små ankungar kläcktes 19 juni. Den första kullen är redan halvstora ankor med mer vita fjädrar än gult dun - slyngelåldern!

När de nya ungarna tultade ut i ankgården efter sin mamma blev de genast attackerade av de större, som ville visa att de bestämde. De puttade omkull de små och tryckte dem mot marken. Mamma Carmencita blev arg och körde iväg dem. Men hon jagade dem så envist att de små blev lämnade ensamma, och skrämda av villervallan for iväg åt var sitt håll! Den ena sprang efter mamma och den andra sprang in i en buske och fastnade!

Jag fångade upp den och hjälpte den ut ur buskaget. Kunde ju inte låta bli att gulla lite med den - och vips - ansåg den att jag var dess mamma!

Trots alla försök att återbörda den till familjen, sprang den envist efter mig så fort jag gick.

Till sist satte jag ner den i dammen med mamman och gick snabbt därifrån.

En timme senare hittade jag det lilla livet ensam på utfärd i hönsgården. Hon hade tryckt sig genom nätet och vandrat iväg. Jag lyfte upp henne och satte henne hos mamma.

Deta upprepade sig flera gånger. Till sist var hon så kall och frusen att jag blev tvungen att värma henne i fickan på min jacka. Jag var adopterad på allvar!

Resten av eftermiddagen gick åt till att värma och vakta den lilla ankan. Hon ville ju gärna simma, men bara om jag satt bredvid.

På kvällen gjorde jag en kupp. Jag fångade in mamma och brorsan, och placerade alla tre i ett trångt utrymme i hönshuset. De fick en balja vatten att bada i. Jag la dit lite dun från deras ursprungliga rede. Mamman la sig förnöjt och den ena ungen kröp in under hennes vinge.

"Min" unge satt ensam och pep. Kände mig lite elak när jag lämnade henne där. Men där var varmt och skyddat - ingenting kunde hända henne.

På morgonen hade det hela löst sig. Två små varma sömniga ankungar ramlade ner ur dunet när mamma reste sig. Och när hon gick för att simma sprang båda två efter henne. Ordningen återställd!

2010-05-22T20:39:00.008+02:00

Tre små gula ankungar har kläckts i helgen. Det är som vanligt ett under, att de är helt färdiga med simhud mellan tårna och små rosa näbbar. Deras gula dun är strävt, lite fett, så att de genast kan plumsa i dammen. Och det har de gjort i dag.
När de inte badar ligger de i skuggan, för det är varmt, och deras mamma håller ett öga på dem.

De var egentligen fyra, men en var svag och överlevde inte natten. Kunde varit fem, om inte skatorna häromdagen fått tag på ett ägg och gjort sönder det. Inuti låg en liten hopkurad anka, med slemhinnor och gulesäck runt sig. Förutom förtreten att det var förstört, var det intressant att studera.

Pappa Fritiof är tyvärr inte så snäll mot dem. Idag jagade han dem och nöp dem ganska kraftigt, så det krävdes en omedelbar räddningsaktion. Fritiof infångades och förpassades till hönsgården intill. Där ligger han nu intill nätet och tittar trånande på sina honor. Han har fått en egen balja att bada i och hönsen lämnar honom ifred.

Skatorna har också förstört flera ägg för den andra honan, de flyger in i gården och går in i ankhuset och hackar hål på äggen. Vi var rädda för att de skulle ge sig på ungarna, så grannen tillkallades och vi klädde in hela ankgården med blåa bärnät. Nu kan nog den andra honan också få några ägg att ruva.

2010-05-14T01:11:00.006+02:00

Jag har alltid önskat mig en trefärgad katt. Nu har vi tagit hand om den här lilla skönheten, Tessie, 10 år, i behov av ett nytt hem. Hon bor tills vidare i vår ladugård, har börjat vänja sig vid våra andra katter, och jag hoppas att hon i sommar ska hitta in i huset. Jag har talat om för henne att vi har mjuka sköna soffor och sängar att ligga i.

När jag går ut kommer hon till mig och pratar och stryker sig runt benen. Hon går gärna med på rundan till de andra djuren. Hönsen intresserar henne mycket, så länge de är bakom nätet. När jag släpper ut dem är de mindre intressanta.

Liljekonvaljerna invid den gamla stenmuren håller på att slå ut. Jag undrar om de växt där sedan innan huset byggdes, 1910, eller om Ebba, första frun i huset, flyttade dit dem?

Kastanjeträdet har Sven, förra ägaren, planterat och vårdat. Nu spirar knopparna, och bladen är fullt utvecklade, om än inte fullt utslagna.

Gammadags Tazetter mitt i en gammal rabatt med stormhatt, iris och gula liljor.

Nu spirar det och knoppas, syrenen har små miniblomklasar, gräset är så grönt som det det bara är så här års. Svalörten breder ut sig skönt i gräsmattan, så man inte nänns börja klippa. Rabarbern har en svällande blomstängel och bladen börjar bli riktigt stora.

De tidiga potatisen är i jorden.

Jordgubbslandet som blev vandaliserat av hjortarna förra sommaren ska fräsas upp, och blir nog potatisland det också. Jordgubbarna får breda ut sig i växthuset istället, där de får vara i fred för fyrbeningar i alla fall.

2010-05-13T23:26:00.009+02:00

Äntligen!
Nu har skrivlusten kommit tillbaka. Tänkte egentligen skriva om dagsläget, men hittade några bilder från den gångna vintern som måste förevigas:

Vår ladugård klarade snötyngderna. Kälkbacken till höger är snö på väg nerför plåttaket!

Vi invigde snöslungan, inköpt för två år sedan...

Hönsgården begravdes i drivorna. Höns och ankor höll värmen inne i nya hönshuset.

Koltrastarna var ovanligt stora... eller är det en kanariefågel??

Stängseltrådarna var översnöade, så det förekom flera promenader på egen hand. En dag traskade Ylva och Ebba iväg upp till villaområdet ovanför. Jag var i Göteborg och jobbade och fick samtal på lunchen om den lilla utflykten. Snälla grannar ledde dem hem igen.
Det var en riktig vinter, det!

2010-01-06T12:48:00.003+01:00

Fortsätter att skriva lite till eftersom det är en ovanlig vinter och jag fick det här fina fotot från en av våra grannar.
Det är taget dagen före julafton, då hade vi fått den första snön. Sedan dess har vi haft ett rejält snötäcke, och det har byggts på undan för undan.

Igår började det blåsa ostlig vind, då blir det alltid kallt här. Kakelugnen är igång för jämnan, och det tär på vårt vedförråd. Jag har kluvit upp de sista okluvna kubbarna idag, nu kan jag börja såga meterlängderna som ligger längst in i vedboden. Ska bli skönt att få röjt upp där, det är ved som legat i flera år utan att vi har tagit itu med den.

Som bekant värmer veden flera gånger. Det gäller även om man har klyv istället för yxa.

Hästarna går ute i snön och har det väldigt bra med sina varma vinterpälsar. På kvällen har de bråttom in i stallet. Där väntar morötter och lite kraftfoder. På morgonen har de lika bråttom ut till höet i hagen.

Vi har en hjort som kommer och krafsar upp äpplen ur snön. Han står under äppelträdet och med sina tunna ben lyckas han sparka upp frusen, halvrutten frukt som han begärligt mumsar i sig. Det som blir över tar koltrastarna hand om.

När man går ut på trappen flyttar sig hjorten några meter, men inte särskilt långt. Ca åtta-tio meter anser han vara tillräckligt säkert. Jag funderar på om man började ge honom mat, skulle det gå att få honom ännu tamare? Men det är inte värt, då kommer väl hela släkten efter.

Förresten är väl äpplena snart slut. Vi får bjuda på hö istället. Höbalen står öppnad, så det är bara att ta för sig.

2009-12-29T13:37:00.008+01:00

Vit jul fick vi också! Det händer inte ens var tionde år i dessa trakter. Nu har vi 25 cm snö, med skare på, så hård att man kan stå på den. Det är lätt att hänga upp talgbollarna i äppelträdet.
Nu når man grenar man inte ens tänkt på tidigare!
Fågelbordet som också hänger i trädet, i ett rep, så att katterna inte ska komma åt och störa fåglarna allt för mycket, hänger plötsligt farligt nära marken.

Jag har inte sett några katter där ännu. De har nog inte upptäckt det. Förresten ligger de mest inne och sover i soffan.
Svennis ligger gärna på kökssoffan, med nosen mellan spjälorna i ryggstödet, så nära elementet han kan komma.
Mattan eller fåtöljen närmast kakelugnen är ett annat favoritställe.

Hästarna trivs ute i kallt väder. De står inne på nätterna. Så mycket innevistelse gör att de blir rastlösa och busiga.

Ankorna trivs i hönshuset. De äter och dricker och kväker så det hörs ut på gårdsplan fast dörren är stängd. Hönsen verkar inte ha något emot sina nya grannar.

Snövinter är ett passande avslut på ett år i Hällesdalen.
Jag har sagt att jag ska skriva denna blogg ett år, och sedan avsluta. Få se om jag kan hålla mig, men jag får väl skriva något annat i fortsättningen.
Kanske blir detta sista avsnittet, kanske inte!
Gott Nytt År till mina vänner!

2009-12-20T11:14:00.005+01:00

Tio minusgrader nästan dygnet runt i flera dagar och snö! Det är inte vanligt här. Vår "frostsäkra" vattenkran på husväggen har frusit. Alla vattenhoar, kannor, samt ankdammen är bottenfrusna. Jag tinar vattenkoppar och bär vatten flera gånger om dagen.

Ankorna har fått flytta in i hönshuset till ölandshönsen. Där håller sig temperaturen bättre, det blir bara en tunn ishinna på vattnet på natten.

Svarthönsen vill tvunget ut i snön. Det blir lustiga fotspår efter dem, som stora kråkfötter.

Hästarna gillar det här vädret. Deras pälsar står som en gloria runt dem. På kvällen när de går in i stallet gnistrar rimfrosten på Ebbas svarta rumpa. Men de är varma och torra, frosten sätter sig bara längst ut i toppen på pälsen.

Rådjur och hjortar går synliga mitt på blanka dagen ute på gärdet. Där är en stor bit kvarlämnad av höstens korn och ärt-skörd. Jag tror det var för vått att köra med skördemaskinen där, och nu har de vilda djuren lite extra vinterfoder.

Fåglarna har fått talgbollar och ett nytt fågelbord med solrosfrön. De kvirrar och kvittrar och flyger hela dagen fram och tillbaka med frön i näbben. Just nu hänger en vackert röd, vit och svart hackspett upp och ner under en talgboll. Hackspetten är fyra - fem gånger så stor som talgbollen. Han klänger sig fast och hackar i sig. Efter en stund flyger han iväg och sätter dig på en trädstam. Snart är han tillbaka igen.

Jag bara väntar på att få syn på vår ekorre där också. Och om stjärtmesarna kommer att dyka upp?

Under tiden eldar vi brasor i kakelugnen. Den är god att ha, och den dämpar elmätarens varvtal en hel del.

Nu är det dags för julskinkan, nötterna och glöggen. Brasvärme, clementiner och lite mys.

2009-12-16T17:58:00.006+01:00

Idag har jag en ledig dag hemma igen. Utanför fönstret yr snön i vinden. Vi har ett tunt, men dock snötäcke.

I morse släppte jag ut hästarna i hagen, gav dem hö, och kröp sen in och la mig igen för att sova en timme till. Skönt!

När jag vaknade hörde jag underliga ljud. Det var någon utanför huset! Det bökade och dunsade. Jag tittade ut genom sovrumsfönstret och fick se... tre glada hästar i trädgården! Oj vad de sprang och skuttade. Nästan ända upp på altanen kom de.

Snabbt kom jag i kläderna, långkalsonger och mössa och vantar behövdes idag. Bara två minus, men rått och blåsigt, som det ofta blir på västkusten. Kallare vid noll här än vid tio minus i inlandet.

Hästarna tänkte inte låta sig fångas in i brådrasket. De sprang värre när de fick se mig. Hela gräsmattan var full av djupa hål, för någon tjäle har vi inte hunnit att få.

Det var bara att gå till stallet och hämta en hink morötter. Ylva var bångstyrig, men Bonita lät sig fångas in och ledas till hagen. Mutad med morötter gick hon in. Grinden var stängd, så det var inte där de kommit ut. När väl Bonita var inne, tyckte Ylva det gick an att komma också. De fick lite hö, så var friden återställd.

Lilla Ebba är svårast att fånga när hon väl kommit lös. Morötter i all ära, men bus är roligare.

Nå, till sist var även hon innan för tråden.

Sen var det till att leta efter hålet i stängslet. Vi har en grind till, lite längre bort, jo den låg nere! Det var lätt att stänga till igen och sätta på strömmen.

Ajaj, mina små ryttartjejer som var här igår. Aldrig öppna en grind utan att stänga den igen.

Vilken tur att jag var hemma! Vem vet vad tre hästar hittat på under dagen om ingen sett dem!

2009-12-11T10:36:00.007+01:00

Nu är det mörkt i skogen. På kvällarna tar vi på oss reflexväst och pannlampa och ger oss ut på promenad. Om man håller sig på grusvägarna går det bra även utan månsken. Det underliga är att om lampan är tänd blir allt mörkare runtom och man ser ingenting. Släcker man lampan så framträder gradvis omgivningen. Fötterna hittar sin egen väg.

Jag hör också bättre när lampan är släckt. Det är som om alla sinnen skärps. Man kan höra på prasslet om det är rådjur eller hjort i skogen, hjorten är lite tyngre och rör sig långsammare. Rådjuren är skyggare och springer fort iväg på lätta fötter.Fåglar som prasslar låter annorlunda. Ugglorna ropar högt.

När vi passerar stugområdet tittar vi på ljusslingor och dekorationer. Adventsstjärnorna lyser i fönstren.

När vi på helgen kan gå i dagsljus, väljer vi skogen. Där ligger lövtäcket tjockt på marken. När alla träd står nakna ser man miniskogen i mossan eller stensötan som klänger på bergssidan.
Berghällar och stenmurar står i sin gråa skönhet. De våta stenarna skiftar i många färgnyanser. De nedfallna eklöven är bruna på ena sidan och gråaktiga på baksidan.
Min favoritutsikt över fjorden har ändrat färg. Havet är en grå nyans, klipporna en annan. Granar och tallar nästan svartgröna. Lysande gula slemsvampar på en gren ger kontrast.
Bäckens vatten är svart, därunder skymtar ännu gröna växter.

I vår egen skog står smågranarna under de höga lövträden. Vi spanar efter årets julgran. Det är självklart att ta den i egna skogen, även om det blir en tunn gran med veka grenar, så brukar den bli fin när den är klädd.

2009-12-04T12:16:00.002+01:00

Ett par nätter med fantastisk fullmåne har vi haft.

Den är kvar nu på morgonen när gryningsljuset kommer.

Så fort solen går upp, rullar dimman in från havet.

Den ligger kvar någon timma, sedan lättar den.

I går morse stod ankorna på isen, som till sist lagt sig på ankdammen. De stirrade anklagande på mig.

Så fort jag gett dem rent dricksvatten, klev jag ut på isen och trampade sönder den, så att de skulle kunna bada i sin älskade damm. Det brakade och knakade och plaskade. Då blev de lite rädda och gick undan i ett hörn av gården.

Då jag var klar gick de förnöjt och lade sig på sitt favoritställe i halmen. Ordningen återställd!

Badet var det inte så noga med...

Ankorna är inte så lätta att tolka, de har outgrundliga ögon och stillsamt kroppsspråk.

Annat är det med hönsen, som virrar runt och hetsar upp sig för minsta lilla. Övertydliga, är vad de är.

Frost och snö på allvar den här gången. Tidigt!

Men så regnar det en skvätt och blir mildare igen.

Skönt för mig som blev överrumplad av frosten, vattenslangarna låg kvar ute och frös till oböjlighet. Idag kan jag töa upp dem, tömma dem och ta in dem.

Jag hinner också tömma ankdammen och fylla i rent vatten.

När det är frost bär vi vatten i kannor till stallet, och till hästarnas vattenbalja i hagen.

Hö bär vi ut morgon och middag. På kvällen bär vi det till stallet, så hästarna kan äta inne.

Det är ett väldigt bärande. Det ger nog lite armmuskler.

2009-11-25T11:37:00.006+01:00

Oj, vad det regnar! Bäcken forsar.
Hästarna är så blöta att man får hälla in dem i stallet.
Leran brer ut sig.
Som ett barn kan man plumsa i vattenpölarna. Det är en viss förtjusning att smaska och plaska, när man har täta, varma stövlar på sig kan man lika gärna ha lite roligt!

Häromdagen tog jag in hästarna redan klockan fyra på eftermiddagen. De gick i hagen lite längre bort från huset. När det regnar så här räcker det att man leder en häst, så följer de andra snällt efter. Jag brukar leda Ylva, hon är mest påhittig.
Bonita traskar sedigt efter, hon vet att det finns godis i stallet.
Lilla Ebba kan stanna för att äta äpplen på vägen, men hon springer raskt ikapp när de andra försvinner ur synhåll..

Väl inne i stallet, i var sin box, mumsade de äpplen och hö. Jag drog av dem det värsta vattnet med en gummiskrapa. Sedan stängde jag om dem och gick in.

Men! Ylvas boxdörr gick inte riktigt i lås…..

Då jag kom ner för att ge dem lite kvällshö fem timmar senare var det kaos på logen.
Hinkar, och ett par kassar med kläder till returvaruhuset som stått där, låg utspritt över hela golvet. De hade faktiskt spritt sig ända ner i stallet.

Ylva stod i sin box med dörren vidöppen och såg väldigt snäll och oskyldig ut.

Som väl var hade hon ätit sig mätt innan hon började peta upp dörren. Hon hade bara ätit hälften av äpplena som fanns i korgen på logen, och smakat lite på ankornas krosshavre i säcken. Den var lite sönderriven, men den mesta havren fanns kvar. Vilken tur! Annars hade hon nog fått ont i magen!

Sånt här händer emellanåt, och sedan blir man väldigt noga med att kolla att alla dörrar är stängda.

2009-11-18T12:23:00.003+01:00

Idag är det mörkt, vått och dystert här. Novembermörkt. Jag hade tur och fick gjort utesysslorna innan det började dugga. Nu kan jag sitta inne och skriva.

En ekorre bor i skogen utanför vårt hus. Han hoppar skickligt från gren till gren, men när han har riktigt bråttom tar han raka vägen - på telefonledningen. Som en ekorr-autostrada!
Han förser sig från hasselbuskarna. Där finns ganska mycket nötter, och varje höst tror jag att jag ska hinna plocka dem. Nötkråkan och ekorren hinner före. Varje år. Det är dem väl unt. Jag kan köpa mina nötter i affären.

Fågelbordet gillar han också. Jag hänger det på ett snöre i äppelträdet. Solrosfrön är det enda våra bortskämda småfåglar äter. Och talgbollar.
Skatorna har lärt sig att flyga genom de stora maskorna i hönsnätet ner i ankgården. Där finns hönsfoder och krossad havre - mums för såväl ankor som skator!

Härom morgonen när jag slog upp ytterdörren för att åka iväg till jobbet, överrumplade jag hjortarna i trädgården. Fem vita rumpor försvann hastigt ut i hästhagen.

Nu regnar det ordentligt. Skönt att vara inne.

2009-11-08T23:41:00.005+01:00

En grå novembervecka med duggregn och blåst har fått ner de flesta löven från träden. Några vinteräpplen hänger kvar i toppen av trädet.

Vi har en kastanj på tomten, den är nog inte mer än femton år gammal, men den ger blanka, bruna kastanjer. Små skatter att hitta på marken, de taggiga gröna skalen spricker, och därinne ligger de och glänser. Som i barndomen gillar jag att plocka dem och ha dem i fickan ett tag. De är så lena att ta i.

Jag hittar dem skrumpna och torra i fickan några veckor senare.

Varje vecka byter jag vatten i ankdammen. Ankorna snattrar förnöjt när jag kommer med pumpen. Det hörs tydligt skillnad från deras vardagliga snatter, tonarten höjs lite, intensiteten ökar. De låter nöjdare än de gör när jag kommer med mat. Denna vecka stod jag i duggregnet och länsade. Undrar hur det blir till vintern när det fryser.

Hovslagaren har varit här och verkat hovarna på hästarna, så nu är de fina för vintern. Denna procedur upprepas varannan månad. Ylva får skor på framfötterna, hon är plattfotad, och blir lätt öm i hovarna.

När man går i hästhagen sätter sig leran tungt under stövlarna. Även hästarna får "stövlar" när de går i leran. Jag spolar av deras ben med vattenslangen. Det är inte så populärt, men om man ska kunna ta i dem är det nödvändigt.

Bonita och Ebba ser ut som små björnar i sina vinterpälsar. Ylvas päls är också tjock, men ligger slätare.

Ekarna behåller sina löv ett tag till, de fäller först till våren. Bruna, torra, rasslande löv. Vintermat åt rådjur och hjortar - och hästar. De gillar eklöv, fastän jag tror att de är beska. Nej, jag har inte smakat.

2009-10-29T16:56:00.003+01:00

Äpplena, som ramlat ner och lagt sig i grenklykan på en vildapel, såg vi idag på vår promenad. De blir vintermat åt fåglarna.

Just den här apeln har ganska goda äpplen, röda med vitt fruktkött. Inte så sura som de flesta vildäpplen. Kanske är det här trädet resterna efter en trädgård, som legat här en gång.

I söndags såg vi två stora älgar i hästhagen. De kom travande mot huset, en tjur och en ko. Passerade oss på tio meters håll. Jag fick fram kameran, men det fastnade inga älgar på bild eftersom de smälte in i bakgrunden av mörka trädstammar.

Efter några mörka dagar med dimma och regn, lyckades jag pricka in min lediga dag idag, med sol och vackert väder. Jag har varit ute hela dagen. Gått en promenad, pysslat med djuren, plockat upp äpplen och klippt gräset sista gången inför vintern. Det finns mer kvar att göra i helgen, växthuset ska röjas ur och trädgårdsmöblerna bäras in. Barnens gungor plockas ned och läggas för vinterförvaring.

Ankorna, som fortfarande sover ute, fick gammalt torrt hö att ligga på i ett hörne av gården. Det gillade dom!

Nu lyser skogen som koppar! Under kopparn en matta av guld.

2009-10-18T21:34:00.005+02:00

Efter snöfredagen kom en helg med underbart soligt och varmt väder.
Nästan septemberväder. Så det är inte bara på våren det växlar snabbt!
Vi har haft vit frost på nätterna och varm sol på dagarna. Nu, söndag kväll, är det milt och det ska nog regna imorgon.

På lördagen blev vi av med en höna. Vi hade hökbesök.
När vi kom hem på eftermiddagen hittade vi en hög med svarta fjädrar på gårdplanen.
Jag räknade in mina svarta hönor och fann att en av unghönsen saknades.
Han kunde väl ha knipit en tupp, när han ändå skulle till, höken. Vi har nu nio tuppar och åtta hönor bland de svarta. Tror jag. De svarta är väldigt svåra att se skillnaden på, om de inte slåss eller gal. Jag får vänta lite till innan jag börjar gallra. Det vore penibelt att ta fel.

Så ryktas det om varg på bygden. En granne lär ha blivit av med en kalv. Ryktet ännu obekräftat.

Jag har ännu inte hört att någon häst blivit riven, så jag låter dem gå ute om nätterna ännu. De sätter präktiga vinterpälsar nu, Ebba börjar se ut som en liten björn.

Nu fäller träden raskt sina löv, asplöven ligger i drivor på gräset. De kommer gärna in i huset också, så man får kasta ut dem igen.

2009-10-16T09:45:00.010+02:00

Det snöar!

Snö 16 oktober! Visserligen - vi är kvar på västkusten - blött och plusgrader, men nånstans däruppe i luftlagren är det kallt!

Det blir lite vitt på marken och på hustaken. Kanske det blir en riktig vinter här i år.

Jag kan inte minnas att det snöat så här tidigt förut, snö i slutet av november hör till ovanligheterna och nu är bara mitten av oktober.

Vi har mängder av rönnbär i år, så om de gamla tecknen stämmer, ska vi få kallt.

Ankorna verkar gilla det här vädret. De kväker och plaskar i sin damm. Vattendropparna ligger som pärlor på deras vita fjäderdräkt. Så fort de rör på sig rinner pärlorna av.

Jag har bäddat åt hästarna i stallet med torv och spån. De går fortfarande ute, bara vädret håller sig torrt och kallt är det fint för dem i hagen och skogen. Om det blir en regnperiod får de komma in på nätterna.

Det är dags att ta hem hö för vintern.

Vi köper av vår närmsta bonde, stora vita plastade balar på 350 kg.

Han kör hem tio i taget, de får stå på pallar, och så hämtar vi hö därifrån till stallet och till hagen. Det går ganska bra.

Det finns inte längre småbalat hö att köpa, möjligen för dyra pengar. Dessutom var det faktiskt mer jobb med dem, även för oss. De skulle upp på loftet och sedan ner igen. Nu behöver vi bara köra höet på skottkärra en liten bit.

Katten Svennis, som legat och sovit på kökssoffan vaknar och sträcker på sig och gäspar. Sedan tassar han till dörren. När jag öppnar för honom tittar han förvånat på snötäcket - 1 cm - ute. Nä, fy så äckligt! Han vänder i dörren och tassar in igen.

Det går an för mig som har varmfodrade stövlar, vinterjacka och hatt att ta på. Jag tycker det är skönt att gå ut i snövädret, hälsa på hönsen, plocka lite ägg, fylla på foder och vatten.

En sån här dag när jag får gå hemma och pyssla är det bästa jag vet!

2009-10-11T13:12:00.008+02:00

Svarthönsen springer lösa i trädgården varje dag nu. De är väldigt frihetsälskande och vill inte vara i hönsgården mer än nödvändigt.

Tuppen Sylves ledarskap hotas av den äldste sonen, Johan, han har lockat till sig flera av hönorna, och de yngre tupparna hänger med i utkanten av hans gäng. (På bilden syns Sylve till vänster, med vita kindfläckar, Johan till höger, med röda.)

Sylve har två trogna hönor som håller sig till honom och är mest i trädgården.Hönan Sylvia och Bettan Ett.

Bettan Två sitter mest i hönshuset och kurar.

Hönan Anna och unghönsen tyr sig till den yngre tuppen och de strövar vida omkring, långt ut på gärdet och uppe i skogen.

I helgen har jag haft syskonbarnsbesök, vi har gått promenad, hälsat på djuren och haft det mysigt framför brasan. Jag fick god hjälp med att plocka upp alla nedblåsta äpplen från gräset. Inte många äpplen hänger kvar på träden, det har blåst ordentligt!

Sedan blev det äppelkaka och vaniljvisp som efterrätt till köttfärssoppan.

Hästarna uppskattar fallfrukten, nu sparar jag den på logen för att ge dem då de får komma in i stallet. Då skall det finnas något gott i krubban när man kommer in. När äpplena är slut köper vi morötter i säckar.

Vår jordkällare är förfallen, dessutom ligger den för långt bort mot skogen för att den ska vara bekväm att använda. Det skulle vara bra med en nygjord källare att förvara äpplen, potatis och morötter i.

Nu glesnar syrenhäcken utanför vårt köksfönster, så man ser över gärdet ner till grannarna. Det är skönt med litet utsikt igen. Om vi kunde ta bort lite träd skulle vi se havet också.

2009-09-28T21:45:00.005+02:00

Denna veckan har hösten satt in. Förra helgen var det ännu sensommar.
Jag gjorde klart hönsgården och nu vet alla höns var de bor, så jag slipper bära dem på kvällen. De får gå ut på eftermiddagen när vi kommit hem, och i skymningen traskar de in i sin nya gård, hoppar in genom luckan och sätter sig på pinnen för natten.

Förliden helg har vi firat tio-årig bröllopsdag. Fredag med skaldjursfrossa, lördag och söndag med besök av barn och barnbarn.
Höstmiddag: Rådjur med klyftpotatis, kantareller, rotsaksgratäng och god sås. På söndagen äppelkaka med vaniljvisp.

På lördagen red Vidar och Vilma och Agnes på Ebba. Vilma tittade upp mot träden och ropade hänfört: Vidar, titta! Jag kan se när löven faller! Gula löv singlade sakta ner mot marken.

På söndagen gick vi en härlig promenad till havet med Thea och Maja. Thea cyklade på trehjulingen och Maja åkte i skrindan. Sedan tröttnade hon på det och ville också cykla. Hennes små korta ben nådde inte ner till tramporna, så Farfar fick skjuta på.

Vid stranden blåste det så att det gick vågor. Thea ville bada. För det gör man vid stranden.
Vi fick övertyga henne om att det var för kallt. Men vi plockade snäckor och tittade på sjöstjärnor som blåst upp, och hjälpte dem ner i vattnet igen.

Nu viner vinden runt knutarna och det är riktigt mörkt ute. Jag har plockat gråpäron i skenet av en ficklampa. Det är de sista, och man får vara snabb om man ska hinna före fåglarna.
Vårt Aroma-äppelträd har producerat fjorton stora äpplen. Väldigt syrliga, goda. Man blir mätt av ett kvarts äpple, så jag kallar dem familje-äpplen.

Ankorna sover fortfarande ute i gården. De går nog inte in förrän det blir riktigt kallt.

2009-09-13T20:27:00.006+02:00

Svarthönsen är installerade i gamla hönshuset, skrev jag. Jag ska be att få rätta: Hälften av svarthönsen är installerade.

De sju äldsta inklusive de två tupparna, envisas med att gå tillbaka till "sitt" vanliga hönshus på kvällen. De går in genom dörren som står på glänt, och sätter sig fint på foderlådorna, medan de trånande tittar in till Ölandshönsens nya, stora utrymme.

När mörkret fallit går jag dit med en låda, packar ned dem och bär dem till deras nya hus, där de glatt och villigt sätter sig på pinnen med de andra. Dan därpå släpper jag ut dem i trädgården, och på kvällen får jag hämta dem igen i lådan.

Under tiden snickrar jag idogt på den nya hönsgården de ska få, då äntligen tror jag att de kanske kan lära sig var de bor nu. De får vara instängda bakom galler nån vecka, så lär de sig nog att gå in och sätta sig med de andra.

Men det tar en vecka till innan jag hinner få på nätet på gården, så det blir hönshämtning varje kväll tills dess.

Ölandskycklingarna växer och frodas. De ligger och gottar sig i sanden i hönsgården, eller sitter uppflugna på grenen jag lagt in åt dem. De kan inte längre sitta på de veka grenarna i buskarna, de börjar bli för tunga. Ännu kurar de ihop sig på golvet i en hög på natten, med sina mammor.

Ankorna får nytt vatten i dammen varje helg. De är lika glada för det gamla bruna, smutsiga vattnet som för det nya rena, men jag mår bättre av det rena.

2009-09-07T12:47:00.004+02:00

Kvällsrundan är också mysig. Samma ändamål, att se så att alla djur mår bra och har mat o vatten.
De Öländska Dvärgkycklingarna, nu sju veckor, kryper ihop i en hög i sitt hörne. De två duktiga mammorna försöker fortfarande täcka dem med vingarna, men räcker inte till längre. Det är ett fläckigt sammelsurium där under bänken. Snart dags för dem att hitta upp på pinnen.

Jag tror bara där är fyra tuppar på tretton kycklingar. Bra resultat! Och några tuppar kan jag behålla. Börje kan nog acceptera två ungtuppar.
Svarthönsen har fått flytta in i gamla hönshuset, där har de bättre plats, och så kan de Öländska också få större hus och gård. Mina gamla blandrashöns har fått ett nytt gott hem i Ljungskile.

Hästarna tigger äpplen i hagen. Katten Svennis följer mig i spåren för att se om han också kan få något gott. Ankorna simmar i dammen i skymningen och jag lyckas få några bilder på dem!

2009-09-06T09:48:00.004+02:00

På morgonen går jag runt till djuren för att se så de har mat och vatten. Idag är det klart och soligt, men vått, efter allt regnande, och jag undrar när jag ska kunna klippa gräset, som nu börjar bli väldigt långt, vi har inte kunnat klippa på två veckor för regn. Det blir tungt och besvärligt att ta det här, tänker jag.

En dam som går förbi på vägen stannar och ser på ankorna och hönsen. "Så många, fina djur du har!" säger hon.

Då ser jag tydligt, att det är som jag alltid velat ha det, ända från det jag var liten. Kusin Irene sa en gång att " Ami ser man alltid med en bok, eller ett litet djur i famnen."

Nu ser jag att hästarna är vackra där de går i motljus i hagen, hönsen skrockar och ankorna simmar förnöjt i sin damm. En katt sitter på brunnslocket vid gårdspumpen. Det är bara att njuta av ögonblicket.

Idag är söndag och jag får vara hemma och ha allt detta. Väldigt ofta får jag vara hemma och vara i naturen och med djuren. Det är skönt!

2009-08-28T22:56:00.014+02:00

Bonita är en gammal häst. Hon är tjugofyra år i år, och jag har haft henne sedan hon var sju. När jag köpte henne hade hon föl vid sidan, det är hennes dotter Ylva som jag också har kvar och som idag är sjutton år.

Jag har ridit Bonita i många roliga sammanhang, på småtävlingar, på långritt, och en gång på Karolinerritten som utgår från Axvalla Travbana och sträcker sig fem mil (nybörjarklassen) längs Billingen. Hon har alltid gjort sitt bästa. Hon har en förmåga att hålla ryttaren kvar på ryggen i det längsta. De få gånger jag ramlat av henne har hon oftast också ramlat själv. Man kan skicka ut en ovan ryttare med henne och hon ser alltid till att de kommer hem igen. Numera bär hon barnbarnen med oändligt tålamod. Hon har också kört brudpar och studenter, med allt vad det innebär av störande och bullriga omgivningar för en häst.

Tjugofyra år är mycket även för en Norsk Fjordhäst, så numera är hon pensionär och går för det mesta i hagen. Hon tycker det är tråkigt när Ylva får gå ut och hon inte får följa med. Då står hon vid grinden och gnäggar hela tiden som Ylva är ute. Ibland får hon följa med ut när någon lätt ryttare finns att tillgå. I sommar har jag ridit henne själv två gånger. Hon är pigg och vill gärna springa, men orkar inte så mycket som hon tror. Det verkar vara med hästar som med oss, vi tror att vi orkar lika bra nu som för tjugo år sedan.

Det är upp till ryttaren att se till att hon inte överanstränger sig. Man skrittar mest, och går av i nedförsbackarna för att skona hennes knän. Hon blir fort svettig, och hennes numera långraggiga päls torkar inte så fort. Hon fäller inte av sin vinterpäls så bra längre. Det är som om hon är frusen och vill ha koftan på, även om det är sommar.

Så här års gillar hon att få äpplen. Jag brukar kratta in fallfrukten till hästarna, och de mumsar så saften skvätter runt mulen. Hon har också full koll på vilka som går på vägen och om de har godis med sig.

Ibland kommer hovslagaren och putsar hovarna på dem, och sätter skor på Ylva. Bonita får inga skor längre, hon är stel i sina knän, och hon behöver inte heller skor eftersom hon rids så lite.

Man skulle gärna vilja veta vad hästar tänker. Och vad de drömmer för hästiga drömmar.

2009-08-22T10:52:00.010+02:00

Nu ger kvällspromenaderna mer än motion, frisk luft och naturupplevelser. Som en extra bonus kan vi njuta av kantareller, soppar och kremlor. I år har jag för första gången hittat massor av fina mandelkremlor. De är annorlunda i konsistensen är de andra kremlorna, knubbiga, fasta, litet tunga. De luktar nötter och smakar milt när man försiktigt biter i skivorna. Jag testar varje svamp för att säkert inte få med någon skarpsmakande art.

I går var vi ute i över två timmar, och det började mörkna när vi gick hem. Då var vi för trötta för att rensa, så jag ställde svampen i korgar ute på farstubron. Idag har vi rensat svamp till Melodikrysset. Bortåt två liter kantareller och en liter kremlor, rensade och klara. Nu ska de i pannan och sedan i frysen.

Vår skogsrunda går först på grusvägen, sedan genom riktig trollskog. Nerför backar och uppför backar, över stengärdesgårdar. Sedan kommer man ut på en liten äng med högt älggräs, passerar ett ödehus, och där är havet! Fjorden breder ut sig norrut så långt man kan se.

Ljungen blommar. Det är så vackert mot de grå berghällarna.
En lång bit går vi med havsutsikt på en liten grusväg. Sedan kommer vi ut i ett sommarstugeområde, för att till sist åter dyka in i skogen. Sista biten är en grön stig, där man vill gå länge. När vi rider älskar hästarna att galoppera där.

Så en lång, lerig nerförsbacke, och vi är hemma på vår egen väg. Innan vi går hem passar vi på att skörda de närmsta kantarellställena, och ta de sista mandelkremlorna, de som vi såg på utvägen, men lät stå, ifall vi inte skulle hitta mer.

2009-08-07T18:54:00.012+02:00

Vårt Transparent Blanche träd dignar av frukt, så till den milda grad att en av grenarna knäcktes med ett brak och föll till marken idag.

Det var nog en gren vi borde beskurit, för formen på trädet blev ännu bättre utan just den grenen som hängde ned. Och äpplen blir det övermåttan rikligt ändå!

Vi har även Gul Rickard, Ribston (ett vinteräpple, påminner om Ingrid Marie i smaken), samt ett litet Aroma träd som vi planterade för tio år sedan. Alla med gott om frukt. Med tanke på dagens händelse, kanske vi borde stötta en av grenarna på Aromaträdet.

Det gamla gråpäronträdet, som sakta faller i bitar av ålder, har en gren med päron på.

Victoria plommonträdet bär också frukt, för första gången mer än två plommon. Det har vi också planterat, kanske sex år sedan. Frågan är om det får vara ifred för djur och fåglar. Vi kanske borde täcka det med nät. En söt liten hjorttjur är ofta här, väldigt begiven på bär och frukt. Han tog i år alla våra jordgubbar, blommor och kart, innan de hann mogna.

Det som växer bäst i år är nog gräset. Allt regn gör att vi måste klippa ofta. Vi har ganska stor gräsmatta, det tar en och en halv timma att gå runt med Klippon. En bra promenad!

Potatisen har blivit väldigt fin, vi satte Maria i år, en särdeles god sort! Det ska vi ha nästa år också!

Jag håller på att bygga två drivbänkar till nästa säsong. En kall och en varmbänk skall det bli. Vi har ju gott om hästgödsel att lägga i botten på varmbänken. I varmbänken skall vi ha potatis och jordgubbar, i kallbänken blir det morötter, lök , sallad, rädisor och dill. Min försöksodling i växthuset har gett mersmak.

8/8. Idag har vi haft grannarna här på elvakaffe. Skönt att kunna sitta på altanen i solen och ta det lugnt, prata och äta lite.

2009-08-03T09:36:00.007+02:00

En hönshistoria till:
Jag har gett kycklingarna en tallrik med uppblötta rågbrödssmulor inne i hönshuset. Mammorna skrockar, delar smulorna i mindre bitar, matar. Kycklingarna piper som en flock gråsparvar.

Då kommer Börje in. Han kollar läget, nyper en brödbit och börjar mata kycklingarna han också! Han matar flera stycken. Sen blir han lite irriterad då de blir för närgågna, och hackar en kyckling. Den piper och springer undan. Återigen matar han några, blir sur och hackar. Till slut hackar han mot flera kycklingar så de blir lite rädda. Sen börjar han mata igen.

Egentligen flörtar han med hönorna! Han visar hur duktig han är med de små.

Så småningom blir han lite närgången mot en av hönsen, gör ett försök. Hon skriker och brer ut vingarna så hon ser tre gånger så stor ut som hon är. Hon går argt emot honom.

Då lägger han ner sitt försök. Han får med sig en bit bröd och flyr ut genom luckan för att locka till sig de andra, mer villiga hönsen, som flockas runt honom för att se vad han har hittat för gott.

2009-08-02T10:43:00.004+02:00

Kycklingarna är nu tio dagar och jag har öppnat för dem, så att de kan gå ut i hönsgården. Här en liten kyckling på väg ut i vida världen.

De piper i olika tonstyrka: tjyp, tjyp för att hålla kontakten med sin mamma.

TJYP,TJYP när de känner sig rädda eller övergivna. Om de inte hinner med sina syskon när de går ut eller in, och blir kvar ensamma på fel ställe kan man höra dem femton tjugo meter bort.

TJYYYYP, TJYYYYP, TJYYYYP kan betyda att de sitter fast någonstans, eller att de är panikslagna för något. Då kommer båda mammorna springande, kluckande och ställer allt till rätta. Genast minskar volymen till tjyp,tjyp, tjypp igen. Om den inte gör det, är det bäst att jag går dit för att se vad som hänt. Men oftas löser de allt själva.
Kycklingpipet behåller de tills de är två-tre månader gamla.

Idag på morgonen när jag kom ut var det dödstyst i hönsgården. Inte ett ljud! De öländska dvärghönsen stod som porslinsfigurer i gården, stilla, det var riktigt spöklikt. De svarta hade gått in och var också tysta. Kycklingarna låg inne och tryckte tillsammans med sina mammor. Fastän jag pratade med dem och försökte ge dem lite mat, rörde de sig inte på en lång stund. Till slut gav Börje ifrån sig ett kort läte, och alla hönsstatyerna vaknade till liv. Det var som om de sovit, yrvakna och osäkra på vad som hänt såg de sig omkring och rörde sig som om de verkligen varit frysta en lång stund.

Kanske hade höken varit på besök och skrämt dem. När räven kommer kacklar de i högan sky och springer, men när fara hotar från luften blir de stilla, ett slags kamouflagebeteende.

Ankorna har jag ännu inte lärt mig läsa, de låg med näbben instoppad under vingen. Deras reaktion på eventuella faror återstår att upptäcka.

2009-07-28T12:16:00.004+02:00

Vi har skaffat ankor! Två små söta Mignonankor, vid namn Fritiof och Carmencita. De är dvärgankor, vilket innebär att de inte blir så stora som t. ex myskanka eller svensk anka. De är snart tre månader gamla, och vi hoppas på att få ungar efter dem till våren. En anka lär värpa ca 100 ägg om året, så det ska väl bli både till ungar och till mat.
De har faktiskt varit hos oss i tre veckor redan, men först nu är ankgården klar, så de kan få litet plats att röra sig på.
De här tre veckorna har de bott i en mindre bur på gräsmattan, med en balja att bada i, och de har legat i baljan nästan för jämnan. Därför trodde jag att de skulle kasta sig i den nygjorda dammen i hägnet där de ska bo, så snart vi släppte ut dem där. Men inte!
De stod ängsligt i ena hörnet av det 30 kvm stora hägnet hela första dagen. Mina försök att locka dem till vattnet hjäkpte inte. Andra dagen satte jag in deras gamla balja till dem, nära dammen. De började undersöka gården, och klev snart i sin gamla balja. Först på tredje dagen, när jag tagit bort baljan igen och de inte fick tillgång till annat vatten än dammen, vågade de sig fram. Till slut drack de vid kanten, men inte förrän sent på kvällen den dagen vågade de sig i.
Det är tydligen inte bara höns som är konservativa!

Nu ligger de i alla fall och simmar, och honans kvackande hörs över nejden. De är väldigt tama, man kan ta upp dem med händerna, och de kommer fram till stängslet så snart man visar sig.
Själv sitter jag hos dem i gården så ofta jag hinner.

2009-07-23T11:28:00.007+02:00

Fjorton små kycklingar av rasen Öländsk Dvärghöna kläcktes 20 juli. Alla gula med en brun fläck på huvudet. De ser ut som om de har små bruna baskermössor på sig.

Deras två mammor, Maria tre och fyra, skrockar och pysslar med sina små. de skriker upprört och varnande om någon annan höna kommer för nära, men är mest upptagna med att samla in kycklingarna under sig, eller lära dem picka.

Kycklingarna är små tuffingar: orädda står de på stadiga ben och tittar med blanka små pepparkornsögon på omvärlden. De första två-tre dagarna har de inte förstånd på att vara rädda. Längre fram lär de sig av hönan att gömma sig då hon varnar, springa undan i ett hörne när något okänt närmar sig.

I morse vid sextiden var nog räven utanför och snokade, för jag vaknade av att det var ett väldigt liv på hönsen. Jag såg ingen räv, men alla hönsen var inne i hönshuset och de kacklade i högan sky. Jag gick ut för att se till dem. Kycklingarna låg mol tysta och tryckte under sina mammor, även de tysta. Resten av hönsen kacklade som om kniven satt i dem.

De var upprörda i nästan tio minuter, sedan avtog ljudet lite, och tuppen Börje kom ut i hönsgården för att kolla. Han gick några vändor fram och tillbaka, sedan gol han. Då lugnade sig hönsen, men det tog en bra stund innan de vågade sig ut igen.

2009-07-21T16:02:00.008+02:00

Precis den här dagen när Thea och Agnes har sovit över sin första natt hos oss, kläcks det små kycklingar av rasen Öländsk Dvärghöna. ( Lyckliga föräldrar Börje och Mariorna.)

Thea får sin önskan uppfylld: att hålla en liten kyckling i handen.- Den har så kalla små fötter, Farmor!

Thea har varit min följeslagare nu på mata djuren-rundan på morgonen. Hästarna har fått sitt hö, hönsen sin mat och alla kycklingar inspekterats.

Och så en runda med farfar i växthuset, plocka morötter och skölja under pumpen. Gårdspumpen är ganska trög att pumpa, men en treochetthalvtåring som ger sig sjutton på att det ska gå, klarar en hel del. Stolt sliter hon med handtaget så att vattnet strilar ner.

Agnes snart tre år gnager på en morot. Hon går i sin egen lilla värld, plockar vinbär och hallon, gungar lite.

De hjälper till att plocka potatis i landet, och ägg i hönshuset.

-Det här ägget skall Jaaag äta till frukost!Och det gör hon också. Allt "lantarbete" ger aptit!

När de åkt hem efter att ha sovit här i två nätter, blir det väldigt tyst. Bara vindens sus i trädtopparna hörs.

2009-07-19T07:33:00.006+02:00

Varför det, Farmor? Varför?

Två små ivriga barnröster har dominerat denna veckan. Allt ska ses, djuren skall matas och klappas, ägg ska plockas.

Flera gånger om dagen är det spännande att leta ägg. Ibland blir hönsen uppskrämda från sitt rede, innan de hunnit värpa.

Tre höns som tillsammans med sin tupp (Sixten) går lösa i trädgården om dagarna, värper på undangömda ställen, och det är som skattjakt att hitta deras ägg.

Myggbett och nässelbränna, sol, maneter och krabbor. Och lite regn. Det är sommar i Bohuslän!

Vidar, snart fem och Vilma, fyra och ett halvt, får en ridtur på Ebba, och (här ovan) på Bonita. Promenad till stranden, med en titt på bäcken och den mystiska stenbron.

"Vi är huuuungriga!!" Fil och smörgås, plättar, färska små potatisar, fisk, köttbullar och små tomater.

På kvällen bad i badkaret, lite Bamse på film och sedan fniss och viskningar i sovrummet. De turas om att sova i utdragssoffan och min säng. Själv sover jag i gäststugan, så Farfar får stå för nattpasset.

Frukost på altanen. Allmänt myspysigt!

2009-07-13T09:20:00.009+02:00

Och regnar gör det. Det skvalar, forsar och plaskar överallt i skogen efter en veckas regn.

Nya dammar och bäckar har uppstått överallt. Ljudet av rinnande vatten är skönt. Eftersom mina fötter inte gillar att gå i gummistövlar någon längre sträcka, offrar jag ett par äldre joggingskor. De blir våtare och våtare, tills jag känner hur vattnet kippar upp mellan mina tår, och jag inte längre försöker undvika vattenpölarna, utan vadar tvärsigenom dem.

Nu hittar vi kantareller, de sticker upp i det våta gräset på stigen. Några är riktigt små ännu och får stå kvar, andra är stora nog att plockas.

Hallon och blåbär är det gott om. Promenaden fördröjs av många pauser vid bärtyngda snår.

I går var vi på besök i goda vänners trädgård.

De har varje år ett Rosencafé, för vänner och släktingar. Deras trädgård är hemlig, underbar och inspirerande.

Deras grönsaksland är kantat av frodiga solrosor. Bönor klänger på välordnande växtstöd av bambu.

Rosengården omfattar mest doftande sorter, nu blommade Mme Plantier och Amiable Amie.

I deras växthus dignar vinrankan av mognande klasar av gröna, söta druvor. Jag ser fram emot att vår egen druva skall sätta frukt. Inte i år, men kanske nästa?

Värdinnan är en tårtbagerska av rang. Sju sorters tårta severades med kaffe till. Mocka, Kola, Hallonmousse, Bärtårta, Fransk chokladtårta och Snickerstårta.

Solen tittade fram medan vi satt i trädgården med dessa läckerheter. Mmmmmm!!

2009-07-04T22:49:00.008+02:00

Tuppen Sylve är på besök hos kycklingarna.

Om sanningen ska fram, så gör han sig till för deras mamma. Han kuttrar och bugar och blåser opp sig. Han kan burra upp fjädrarna så han ser dubbelt så stor ut som han egentligen är. Hans svarta fjäderdräkt blänker i grönt, han är riktigt stilig.

Hans äldste son iakttar allt på behörigt avstånd. Han är litet större än sin far, men det har han inte upptäckt ännu. Han är fyra månader, tonåring ungefär.

En annan nöjsam höns-iakttagelse, som jag tyvärr inte lyckats fånga på bild: Skatorna gör sitt bästa för att reta hönsen, och en kväll kunde jag se en av de yngre hönorna springande i full fart med näbben framsträckt, jagande en skata.

Det syntes tydligt hur irriterad hon var. Skatan flög små sträckor, och höll sig precis utom räckhåll för hönan, som nog hade glömt att även hon kan flyga riktigt bra.

Två stycken Öländska Dvärghönor ruvar nu. Jag hoppas på ett par fina kycklingkullar av den sorten.

Efter en riktigt het sommarvecka mulnar det på från väster. Trädgården skulle må bra av lite regn, så det får gärna komma.

2009-06-27T22:21:00.007+02:00

Polkagrisrosen, Rosa Mundi, blommar vid stenmuren.

Den får olika färgkonstellationer på varje blomma. En del är enfärgat mörkrosa, andra spräckliga.

Knopparna är vackert ljusrosa, och man kan inte se på dem hurdant mönster de kommer att få när de öppnar sig.

Den doftar gott också. En tillgång i trädgården!

2009-06-27T22:00:00.005+02:00

Nu blommar det överdådigt i Gravel Garden igen. Nu är det fingerborgsblommor och blåklockor, tigerliljor och någon enstaka ros i gräset. Såpnejlika och käringtand och snårvinda.

Och ett alldeles eget smultronställe i ena hörnet, med mogna bär att plocka.

Stenarna är solvarma ännu på kvällen när jag lägger mig på knä för att fotografera.

Det är nu jag vill sova utomhus, under bar himmel, när det är ljumma nätter och det doftar från blommorna. Det händer att jag gör det, minst en gång varje sommar.

På morgonen strövar jag gärna i trädgården med sekatör och sax. Röjer bort en del gräs och ogräs, så att blommorna kommer fram. Inte så noga, jag tror att mina rosor skulle dö om de hamnade i en ordentlig rabatt. De får samsas med gräset så gott de kan, jag bara hjälper dem lite.

2009-06-22T21:05:00.003+02:00

Thea 3 år är en allvarlig liten ryttare. Bäst går det när Ebba står stilla, och inte ruskar på huvudet. Då kan man sitta på hennes rygg och det är ganska okej. Men bara en kort stund.

Sedan måste man kolla hönsen, och växthuset, och kycklingarna, och hjälpa farmor att gräva lite.

Sitta med farfar i soffan och titta på Emil i Lönneberga är nog allra bäst.

Midsommaren är härlig, och efter litet regn och åska lovas det nu sol hela veckan. Snart är det semester, och barnbarnskollo!

2009-06-14T12:50:00.005+02:00

Mer från hönsens värld! Jag tar en paus och sitter i hönshuset och filosoferar. Hönan Maria Sex kommer in för att värpa. Hon kollar noga alla tänkbara hörn innan hon bestämmer sig för ett som är bra. Där lägger hon sig och burrar ner sig i spånet.

Då kommer tuppen Börje in för att se vad som händer där inne. Nu är det så att i hörnet mittemot Maria Sex, ligger det redan ett ägg i en fördjupning i ströet. Börje visar Maria: titta, här ligger det redan ett ägg. Är det inte lika bra att du värper på samma ställe? Kom och se!

Maria reser sig och går över till det andra hörnet. Hon provligger lite på det andra ägget. Okej!

Börje går ut igen, han har ju fler hönor att hålla reda på.

Då reser sig Maria Sex. Hon tittar lite efter honom. Sen sprätter hon väldigt nonchalant och liksom i förbifarten spån över ägget, se nu finns här inget ägg!

Så går hon tillbaka till sitt utvalda hörne och lägger sig. Där ligger hon en stund och kurrar, sedan kacklar hon lite oroligt. Till slut ställer hon sig upp till hälften, krystar lite, och ner i spånet faller ett nytt, fuktigt, alldeles rent ägg.

Hon tittar på det en lång stund, men säger ingenting. Hon petar på det med näbben och ordnar lite, så att det ligger bra. Sedan kommer hon på att hon är törstig, går och ställer sig vid vattenskålen och dricker, länge.

Så går hon ut i gården, ägget är glömt, mer intressant om man kan hitta något att äta, eller ligga i solen en stund.

2009-06-13T19:55:00.006+02:00

Tuppen Börje är ett klart fynd!! Han är ganska tam, orädd, rentav lite kaxig, och han tar hand om sina hönor.

När de fick komma in i nya hönshuset fick de rent kutterspån på golvet. Hönsen var lite misstänksamma i vanlig ordning, men Börje klev in och tog hönshuset i besittning.
Här: sa han till hönorna medan han struttade runt, Här kan ni värpa! Titta här!
Han lade sig ner i ströet för att visa dem. Se, man kan göra en grop, såhär, och så kan ni värpa. Eller ruva.
Här kan du ligga, sa han till Maria Ett. Här är ett bra hörne för dig!
När han fått Maria Ett att provligga, så tog han med sig Maria Två och Tre in under sittpinnebänken. Här, här har ni varsitt hörne. Han burrade ner sig i ströet och kurrade och blundade. Ett tag trodde jag nästan jag skulle få se honom värpa ett ägg. Men nu blev Maria Ett orolig och kom också springande. Kanske var detta hörnet bättre än det första?

Börje gick med henne till det första hörnet och demonstrerade där också. Här är bra.
Sedan visade han dem mattråget och vattnet och snäckskalet. Sedan hoppade han upp på sittpinnen och sträckte på sig och gol.
Kuckeliku! Här bor vi nu!

2009-06-07T22:06:00.005+02:00

Den 6 juni åkte vi på hönshämtarutflykt.

Äntligen hade jag fått tag på Öländska Dvärghöns. De fanns i Sexdrega, och vägen dit var en underbar naturupplevelse, med vackra skogar, ängar, sjöar och små hus i försommargrönskan.

Uppför backarna på en liten slingrig grusväg mitt i skogen, där trollen stod och bligade på oss bakom granstammarna och stenblocken (jag såg minst tre stycken!), for vi.

Längst in, vid slutet av vägen, fanns en liten röd stuga med ladugård och växthus. Där blev vi bjudna på kaffe med hembakta bullar och hönsprat. Sju små höns nedpackade i två kartonger fick vi med oss hem i bilen.

På hemvägen åkte vi till Asklanda, nära Vårgårda, och hämtade en tupp. Då hönsen fick höra hans galande i en annan låda i bilen, började de kockla och skrocka. Det är ganska kul att köra bil med höns i. De låter hemtrevligt, fast så småningom blir luften i bilen ganska mustig...

På kvällen kunde vi installera våra nya husdjur i deras nattkvarter. Hönsen blev insläppta först, så de hann kolla läget och kamma sig lite innan Tuppen kom. De lyssnade efter de andra tupparna och såg lite ängsliga ut, men då deras nya tupp kom ur sin låda blev de lugna, och hittade snart upp på pinnen.

Idag har de fått gå lösa på gräsmattan. Vinbärsbuskarna är poppis. Där under finns trevliga löv att krafsa i, säkert lite goda småkryp.

Tuppen har redan koll på vem det är som kommer med maten, så när jag kom ut på trappan med en plastburk i handen kom han löpande i väldig fart över gräset allt medan han meddelade hönsen, att nu kommer det godis!

De fick kokt ris, lite vetekorn och gammalt bröd. Klart högre status än fodret i automaten!

De hade värpt tre ägg under resans gång, och idag ytterligare tre. Få se om någon vill ruva snart...

2009-06-05T13:14:00.017+02:00

En koltrast sjunger i regnet. Det är så vackert!

Grått och kallt är det ute idag. Nu är tiden för järnnätterna, men frost har vi inte haft. Till all lycka för potatisen. Det är snart dags att kupa dem.

Min röda bondpion är på väg att slå ut, brevid Farfars solur från Mellerud

I växthuset kan man nu plocka mogna jordgubbar, Kiwiplantan blommar.

I hästhagen blommar ett hav av gula smörblommor. De är fina att ta in och torka, liggande på toppen av kakelugnen.

Katten Stina har varit på äventyr! Fyra dagar var hon borta, och jag var orolig att hon inte skulle dyka upp. Sen kom hon hem, oskadd men trött, sov i ett helt dygn i kontorsstolen. Jag önskar att hon kunnat visa mig var hon varit, men hon bara slickar mig på händerna och vill kela. (Hon är steriliserad, så det blir inga ungar. Fast ibland saknar jag det, att ha en kull kattungar!)

2009-05-31T12:36:00.008+02:00

En ridtur in i sommaren för Vidar och Agnes.

Lilla hästen Ebba lunkar snällt fram, men småretas litet med mig genom att upprepade gånger nafsa i mitt byxben. Kanske hon tycker det är tråkigt, vill springa, vill gå längre tur, eller så vill hon bara ha litet beröm för hon är duktig.

Solen steker, sommar i slutet på maj. Midsommarblommorna blommar längs vägrenen. Tjärblomster, hundkäx, käringtand. Ormbunkarna vecklar ut sig. I trädgården akleja och smultronblom. Finlands vita ros blommar och doftar. Syrenerna börjar vissna. Potatisen är uppe och sträcker på sig.

Hönsen får komma ut och gå på upptäcktsfärd i grönskan. Noppar gräs och kocklar lite till varandra när de hittar någon särskilt god sort.

Vi dricker kaffe på altanen, under markisens skugga. Livet är härligt!

På kvällen är vi hos kompisar på grillfest. Kvällen är ljum och det är ljust länge. När vi kör hem klockan två på natten är det en förunderligt vacker halvmåne, och så ljust att man kan tro det är midsommarnatt.

2009-05-23T21:20:00.006+02:00

Ett överdådigt blommande äppelträd lovar mängder med frukt i år. Sorten är Gul Rickard.

Även Gråpäron, Transparant Blanche och Ribston har blommat rikligt.

Vi har gått en härlig vårpromenad i dag, sett massor av blommande konvaljer och hört göken. Solen har gassat hela dagen.

I hönshuset har vi en ljuvlig kull nykläckta kycklingar. Tio gula och en svart dunboll undersöker världen utanför. De är så små, att de kilar genom de 3 cm stora maskorna i nätet! Hönan kurrar oroligt innanför, och då springer de genast in igen. De rör sig hela tiden, så det tog en stund innan jag kunde räkna dem och få antalet rätt.

Katterna lever uteliv nu. De kommer in en stund på kvällen och äter. Kanske de tar sig en lur på soffan. Nedan Stina, som gärna går med på promenad, fast helst inte för långt. En kilometer hemifrån går gränsen. Där blir hon olycklig och tjuter efter oss, väntar sedan tålmodigt tills vi kommer tillbaka igen, så hon kan tassa med hem.

Hon är en liten katt, tre kilo med kort svans och en underbart lyxig päls, som man bara vill borra ned näsan i.

2009-05-17T11:23:00.006+02:00

I växthuset artar det sig bra i år. Trots det lilla formatet, luktar det som det skall när man kommer in, våt jord, gröna blad.

Sallad, rädisor, lök och morötter spirar. Sex potatisplantor sticker upp sina rufsiga huvuden ur en jordsäck. Jordgubbarna har redan kart.

Kiwin verkar ha små blomknoppar, det skall bli spännande att se om det blir frukt. Vinrankan klättrar som den ska, tror jag. Jag är ju nybörjare på dessa växter.

Tomatplantorna står i krukor för senare utflyttning till altanen. Det är bara cocktailtomater, gula och röda, samt en ampeltomat som jag inte prövat tidigare.

En frodig gräslök som övervintrat står vid dörren och blommar. Jag bryr mig inte om att nypa bort blommorna, de är vackra, och gräslök till sillen har jag utomhus.

Ute blommar syrenerna nu, och häggen har ännu inte blommat över.

Katter, hästar och höns lever utomhus dygnet runt. Två hönor ruvar, de första kycklingarna börjar bli stora redan.

2009-05-08T21:14:00.014+02:00

Potatisen är i jorden, och nu får det gärna regna. Och regnar gör det, som på beställning!

Det droppar och strilar, härligt! Jord och växter suger törstigt åt sig.

Stenarna i vår Gravel Garden blir blanka och vackra. Hällkaren fylls. Vilken tur att jag städade bort gamla löv och kvistar, nu blir där rena fina vattenpölar.

Gravel Garden var mitt projekt för ett par år sedan. Vi grävde fram berget, la till en yta med okrossad sten och i ena hörnet la vi flata stenar att ställa en trädgårdsmöbel på.

En bondpion och några tigerliljor vid husgrunden, säkert sedan huset var ungt, inspirerade mig att plantera fler pioner och liljor runt grusplanen. Men de ville inte växa under syrenerna, som tar all näring. Istället har vi nu en matta av självsådda violer i gruset, och i ena hörnet ett smultronställe med vilda smultron. I andra hörnet har jordgubbarna rymt från landet och planterat sig mellan stenplattorna. Timjanplantorna som jag satte i skrevorna i berget har trivts bra och spridit sig.

Just nu är det violtid. Sedan blommar syrenerna och den gamla pionen, jag förstår inte hur den kan klara sig med så lite jord. Bredvid den ett löjtnantshjärta. Under sommaren blommar en del liljor i olika perioder, för övrigt har gräset tagit tillbaka sitt territorium under syrenerna.

Gravel Garden är vackrast när det regnar. När solen skiner är det trivsamt att sitta på berget och doppa fötterna i hällkaren. Om de torkar ut har vi en liten groda som sprutar vatten i dem igen.

2009-05-01T09:49:00.014+02:00

Görans pilalster är på plats över brunnskåpan!
Nu hoppas vi att pilen ska slå rot och grönska.

Allting annat grönskar väldigt nu.
De förvildade körsbärsträden blommar i dalen. Slånbärsbuskarna står som vita skyar. Gräsmattan är en dröm av vitsippor, svalört, påskliljor och gullvivor.

Över grannens åker ligger som ett grönt dis av späda skott. Äppelträden knoppas.

Vi besökte valborgsmässoelden vid Kolhättans strand, där våren sjöngs in av kören Hör och Häpna, iförda olika lustiga huvudbonader. Arrangörerna hade beväpnat sig med vattenhinkar och våta trasor, utifall, men elden brann ner utan olyckshändelser.

Nu skall potatisen i jorden. På grund av hönsgårdsbygget ligger jag efter med trädgården, så fyra dagars ledighet kommer lämpligt. Det är skönt att få påta i jorden tycker jag, liksom hönsen, vi kanske är lite besläktade?

I växthuset skjuter vinrankan och kiwiplantan nya blad. Jag har i år som i fjol jordgubbar där, de blommar redan och lovar bär före midsommar. Eftersom jag inte är mycket för gurka, blir det morötter och lök som vårprimörer. Kanske en cocktailtomat får plats också, annars får de stå i krukor på altan och farstubro. Vårt växthus är bara 6,5 kvm, så man får välja.

2009-04-27T20:44:00.005+02:00

Vi har varit på kurs i helgen, och lärt oss fläta korgar och växtstöd av pil. Vansinnigt roligt! Och så blir det färdigt på en gång, man kan inte lämna avslutningen, för då torkar pilen. Inga oavslutade projekt i garderoben, alltså.

Här flätar Göran ett s.k. pionstöd, som vi skall använda för att dölja den fula "hatten" till vår djupborrade brunn.

Kursen var i Svanesund, på Orust, en kort färjtur och ca 15 min bilfärd bort. Systrarnas Korgpil heter kursledaren Annelis företag. Hon odlar 40 sorters pil i olika färger och grovlekar.

Dessutom lagar hon suveränt god fisksoppa. Kursen rekommenderas varmt!

Har man också trevliga kurskompisar, är det fulländat. Vi skrattade väldigt mycket!

Vi lärde oss att göra botten, engelsk och fransk flätning, kymning, samt kantavslutning. Och detta var bara en liten början. Jag hoppas det blir mer, att fläta små staket och växtstöd i trädgården skall bli kul!

2009-04-18T16:09:00.013+02:00

Hönsgården är äntligen nätad och hönsen kan få komma ut! Jag öppnar luckan, sedan dröjer det en stund.

Höns är väldigt konservativa. Man kan absolut inte gå ut genom en lucka, som inte fanns där för en stund sedan! Det dröjer flera minuter medan luckan, och det närmast utanför, ängsligt inspekteras.

Tuppen tvekar.

Då tar den djärvaste hönan ett hopp upp på kanten och tittar ut.
Jaa, kanske man kan.

Hon hoppar ner och börjar genast krafsa i jorden. Hon hittar ett grönt blad. Det blir för mycket för de andra, som släpper alla betänkligheter och en efter en ger sig ut genom hålet.
Snart är de över hela gården.

Tuppen hittar en mask, och lockar till sig alla hönorna. Stolt kucklar han omkring dem medan de delar den stackars masken mellan sig. En höna får tag på en stor bit och springer iväg med den. De andra rusar efter och försöker plocka till sig godbiten. Sedan är den slut, och de återgår till krafsandet.

Det är skönt att lägga sig i den nykrafsade jorden och bada, som hönor gör. De krafsar in jord mellan fjädrarna och vänder sig åt alla håll för att få fjädrarna ordentligt jordiga. Sedan reser de sig och ruskar sig så jordsmulorna skvätter iking dem. Så putsar de fjädrarna, ordentligt och omständligt.
Det är ett härligt hönsliv!

2009-04-14T21:44:00.012+02:00

Grannens nyplöjda åker utanför vår tomt är så vacker, med alla olika bruna nyanser.

Under tiden den plöjdes, såg jag sex sädesärlor, som hoppade och vippade och pickade som sädesärlor gör.

I kvällningen kom hjortarna, jag vet inte vad de kan hitta för gott där, men eftersom jag satt i bilen, nyss hemkommen, kunde jag beskåda dem på nära håll. Sex - sju meter ifrån mig gick de och betade på dikeskanten en lång stund.

Gråa pälsar, vita rumpor, klippande öron. Runda ögon som blänker i kvällsljuset.

Vaksamt ser de sig omkring, men upptäcker inte mig i bilen. Så småningom vandrar de in i skogsdungen. De torra eklöven prasslar om deras små klövar.

Strax intill muren är vitsipporna fullt utslagna, några dagar med sol har gett dem fart. Gräset spirar i hästhagen och utefter dikesrenarna.

Man anar lövsprickning i häggarna, de kommer först.

Natten blir kall, ingen måne, men myriader av stjärnor! Så mycket stjärnor ser man annars bara mitt i vintern.

Vitsipporna som stjärnor på marken:

2009-04-13T20:19:00.004+02:00

Påsken är firad, brasan är brunnen, äggen uppätna och lammsteken på påskdagen också.

Värmen kom och vi njuter. Vitsippor och svalört breder ut sig snabbt. Häggen har stora bladknoppar redan. Rabarberplantan och gräslöken växer så man kan se det varje dag.

Påskaftonen tillbringade vi med våra grannar. Väldigt trevligt! Silltårta och lax, jättegott. Påskdagen var fyra av våra barnbarn här med vidhängande föräldrar. Full rulle hela dagen. Kul, men utmattande.

Resten av helgen har vi ägnat oss åt hönsgården; den är snart nätad och klar. Nästa helg kanske hönsen kan få ha invigningsparty!

Just nu sjunger koltrasten så vackert utanför. Idag har det varit lite gråare väder, kanske är det dimmoln, från havet som värms upp. Skymningen faller. Så här års skulle man vara ledig, som skomakaren mellan hägg och syren.

2009-04-05T12:58:00.008+02:00

Nu är de här! Vitsipporna. Rufsiga och bleka sticker de upp ur löv och mossa. Det krävs några fler soldagar för att de ska bli som en vit matta mellan träden. Jag har också sett svalört, och våra påskliljor i det varmaste läget visar redan färg.

Nu suger det plötsligt i trädgårdstarmen. Växthuset som aldrig blev städat i höstas får en överhalning. Kvickroten har frodats där i vinter, långa vita rötter kan man dra upp. Men man vet så väl att man aldrig får upp allt. De rotbitar som blir kvar räcker mer än väl för sommarens grönska. Kan man inte äta kvickrot? Om den vore god skulle man välsigna den aldrig sinande grödan, istället för att klaga på den.

Hästarna har fått vara ute på natten ett par gånger redan, deras tjocka vinterpäls värmer dem, även om det går under noll. Förr var de ute året runt, men nu när Bonita är gammal, vill hon gärna ligga ner och sova, och jag tycker marken blir för kall för henne att ligga på.

Jo, vi har funderat på att bygga en ligghall.

Hönsgården har lämnat planeringsstadiet, vi har grävt runt för att kunna få ner nätet en bit i marken. Jordspett är inköpta och ska bara slås ner, virke till stolpar ligger och väntar. Med vår grannes välkomna hjälp hoppas jag att gården blir klar i påsk.

2009-03-29T20:31:00.006+02:00

Snö igen. Yrsnö och 15 cm på torsdag morgon när man vaknar är inte vad man är sugen på så här års. Som tur är töar det snabbt bort igen. Kallt i vinden gör att man inte så gärna är ute och gräver i trädgården.

I dag har vi gjort en söndagstur till Orust. Med färjan till Svanesund, och sedan färja igen ut till Malö och Flatö och Handelsman Flink. God lunch, fast kallt i lokalen! Och medan vi satt där, bröt solen fram och lyste upp Malö strömmar, så att det såg nästan lite somrigt ut.

Till Malö går en liten linfärja. Den går så tyst att man knappt märker när den lämnar land. I norra änden av Flatön/Ängön går en ännu mindre färja till Dragsmark / Bokenäset. Så kan man köra runt och komma ner på Orust igen från norr.

Idag körde vi till Slussen och Allmags Varv på hemvägen. Jag tycker om östra sidan av Orust, där är också vacker natur, och går man med båt är farleden på insidan av ön betydligt mindre trafikerad än stråket på utsidan.

Hemma igen hade vi fortfarande sol, och en härlig ljus kväll, så vi gick ut i trädgården och grävde lite, i alla fall.

2009-03-21T19:12:00.010+01:00

Idag har vi haft den första ljumma vårdagen här. Den lockade ut alla grannar, som promenerar förbi på vår väg, med eller utan barn och hundar.

En hel vårutflykt, fem vuxna och minst lika många barn var här och hälsade på hästarna, och matade dem med morötter.

Det har sina sidor: Hästar som blir ivriga och vill ha mer, trängs och trampar runt, blir avundsjuka på varandra, och det vill till att ingen människa kommer i kläm. Påståendet att en häst aldrig trampar på en människa gäller inte fötter! Våra fötter kliver de gärna på, med blåa naglar och svullnader som följd.

Däremot tror jag att om man ramlar omkull försöker hästarna att inte kliva på oss. Om det går. Men de måste ju sätta ner fötterna någonstans, och de är tunga!

Besöket avlöpte i alla fall utan olyckor.

Idag har jag stakat ut omkretsen till den nya hönsgården och börjat gräva lite. Det ska bli rävsäkert, med nedgrävt nät, stadiga stolpar och nättak mot höken.

I skymningen sätter jag mig i hönshuset och tittar på kycklingarna en stund. Den äldsta kullen börjar likna små korpungar. De har börjat sitta på pinnen och sova. Det är ett väldigt bökande, och tuppen Sylve får stå ut med en hel del. Först sätter han sig längst ut på pinnen, och blir genast nedknuffad av hönan Anna, som försöker sitta så nära honom hon kan. Sedan sätter han sig längst in mot väggen, tålmodigt, medan hon trängs och knuffas för att få en bra sittplats. De små försöker under tiden att tränga sig in under de stora för att få värme. De blir trampade av sin mamma och piper ömkligt. Till slut är alla nöjda, kycklingarna inkrupna under sina varma föräldrar, så att de inte syns alls. De piper lite sömnigt, och hönan kurrar.

När mörkret fallit helt går jag nattronden, fyller mattråg och vattenflaskor, så att de ska kunna äta så fort det blir ljust.

2009-03-15T19:30:00.004+01:00

Nu är vi på gränsen! Det är vår på sydsidan, med små gula krokusar som börjar titta upp. Men på norrsidan, i skuggan under granarna eller berget, är det fortfarande is och snö.

I onsdags var det en underbar vårkväll. I torsdags var det snöyra och 10 cm snötäcke.

Lördag morgon hade det mesta töat bort, och det var grått och dimmigt. Man kunde höra kanadagässen nere ifrån sundet, en stor flock lät det som. Molnen hängde lågt, och det var råkallt.

Idag, söndag kom solen, och det var helt blå himmel på eftermiddagen. Följaktligen är det nu på kvällen under noll igen. Det går långsamt. Marken är sur och lerig. Det tar tid innan det torkar upp. Vår rishög som vi försökte elda upp ville inte ta sig. Den ryker bara, men det luktar gott!

15 mars varje år brukar jag krafsa lite i löven för att se om det är några vitsippor på väg. Ibland är de där, bleka och krokiga, men i år är det ännu för kallt i marken. Jag får ge mig till tåls några veckor till, tror jag.

2009-03-09T15:53:00.003+01:00

Idag sjunger koltrasten!

2009-03-08T11:34:00.007+01:00

Det snöar igen! Nu längtar man efter våren. Det här är väl vårsnö, som snart försvinner. Det är i alla fall lika vått som regn!

Du som längtar efter tussilago, hav hopp! De kommer snart! Om en månad kan man plocka vitsippor här, hela dalen blir full av dem. Snödropparna har varit uppe ett par veckor, påskliljelökarna bredvid skjuter upp, fulla av kraft.

Grannen har klippt ner sin forsythia, så jag har passat på att ta in några grenar i mitt stora höganäskrus.

Hos vår lokala trädgårdshandlare, Bosse, kan man köpa nyplockade tulpaner ur växthuset. De är så färska och krispiga att man får lust att ta sig en tugga av stjälkarna!

I hönshuset har det kommit sex små svarta kycklingar till. De har en vit fostermamma, som ruvat fram dem. Hon verkar inte bry sig om att de har annan färg än hon, utan kurrar och skrockar förnöjt. De har fått en skål med hampfrö, men än så länge är bara en av dem framme och pickar. De andra hönsen och tuppen tittar intresserat på genom det skyddande gallret. De ser ut som om de är på besök på forna tiders BB där man fick titta genom en glasruta på bebisarna.

I går då vi gick en promenad såg vi grävlingsspår i snön. Tyvärr hade jag inte kameran med! Jag får erkänna att jag tagit hjälp av Internet för att bestämma vad det var för spår. Det var inte alldeles självklart. Vi har inte haft så mycket grävling i trakten, de senaste åren.

Nu får det allt bli en brasa i kakelugnen, medan snön vräker ner på utsidan.

2009-02-28T13:45:00.005+01:00

Fyra små svarta dunbollar har kläckts 25 februari!

Precis 21 dygn ruvar hönan, fram tills kycklingarna spräcker äggskalet med den lilla vassa piggen längst ut på näbbens översida. Den trillar bort sedan, den är endast till för detta ändamål.

Hönan håller dem varma under sina vingar, så att de torkar och blir duniga på ett par timmar. Efter två dygn kan de hålla sig varma själva längre stunder, så de kan lämna hönan och undersöka världen utanför. Då börjar de också att äta lite. De första två dygnen lever de på resterna av äggulan, som finns inne i deras kroppar. Den fungerar som mat för dem på slutet av ruvningen och fram tills de börjar picka i sig foder.

Hönan Anna är en bra mamma. Om de fryser eller är hungriga, piper kycklingar högljutt. Likaså om de kommer i kläm någonstans. De här kycklingarna har varit så tysta tills de började titta fram, att jag började undra om det blivit några!

Fyra kycklingar på tio ägg är inte så många. Man kan lysa genom äggen med en ficklampa för att se om det finns halvgångna foster inuti. Ibland är äggen inte befruktade, och då är de alldeles ljusa. Annars kan man se en mörk skugga i ägget. Ibland orkar inte kycklingarna ta sig ut, och det är ingen ide att hjälpa dem, de är inte livskraftiga.

Men nu är de framme, långa stunder, bara om de vill sova eller värma sig kryper de in hos mamma. Om de kryper riktigt långt in i dunet, kan hon bära med sig kycklingen en bit då hon går. Tills hon plötsligt lättar lite på vingen och kycklingen dimper ner.

Sedan står de och tittar med sina små, svarta ögon på en prick på mammas näbb, eller en bit spån på golvet. Så pickar de : går den här att äta? Jag tror inte de får i sig så mycket till att börja med, men efter en vecka sätter de glupskt i sig allt som finns i mattråget. De växer fort!

Redan efter en vecka har de små, små fjäderpennor på vingspetsarna, och efter sju veckor har de fjädrar över hela sig. Blandat med dun: de ser ut som små gamar ett tag. Sen blir de mest lika korpungar. Men mer om det senare!

Nu går vi ut i solen för en skön promenad!

2009-02-19T23:24:00.008+01:00

Vi bo i ett snöhål. Minst en gång varje vinter har vi rejält med snö, (för att vara västkusten), upp till trettio cm har vi haft. Nu är det en knapp decimeter efter dagens snöfall.

Det är också ovanligt kallt här för att vara februari. Hästarna blir pigga av kylan och snön. De springer gärna, och rör upp kaskader av snö. Ebba rullar sig, sätter stora platta fläckar i hagen.

Katterna gillar också att busa i snön. Bara hönsen är misstänksamma. De trängs längst upp på hönsastegen, ingen vill gå ner i det vita, kalla. Bättre inomhus, säger de.

Allt blir så vackert med snö. Ingen trist lera. Trädgrenarna bildar spetsliknande mönster. Småfåglarna letar efter solrosfrön och sätter lustiga spår. Man kan se var räven gått på morgonen.

Själv blir man sugen på att åka pulka, bygga snölyktor, göra änglar eller bara pulsa i snön.

2009-02-15T20:30:00.007+01:00

Denna helg har gått i barnens tecken!

Lördag hälsade vi på våra grannar, som nyss fått en liten flicka. Lilla Ingrid, 1 vecka gammal. Tänk att man varje gång har glömt hur små de är! Hon sov gott medan vi höll henne en stund var. Sedan låg hon och hade små stillsamma läten för sig, medan vi drack te.

När vi gick hem räknade vi hur många stjärnbilder vi kände igen på himlen. Hela vintern har en ovanligt ljusstark stjärna lyst i söder, jag tror det är Venus.

Idag har fyra av våra barnbarn med vidhängande föräldrar varit på besök. Farfars födelsedag! Thea kom högtidligt med paket till farfar vid kaffet. Vi hann också med att åka pulka på det två cm tjocka snötäcket, och att rida på Ebba och Bonita. Här på bilden Thea dragande kusin Agnes.

Nu har de åkt hem, mörkret har fallit, och det snöar lätt. En uggla hoar i skogen alldeles nära!

Hästarna är nöjda med att få komma in till sin väntande kvällsmat. Morötterna först, sedan höet. Det är fridfullt att höra deras tuggande.

I hönshuset har vi nu två hönor som ruvar. Hälsar man på i hönshuset sedan ljuset släckts, kan man stå och lyssna på hönsens kurrande nattläte. De bökar lite på sittpinnen - det är viktigt att sitta i rätt ordning. De två ruvhönorna ligger tysta och trycker. Det är lugnt för natten, så nu kan man gå in och slå sig till ro.

2009-02-07T18:15:00.003+01:00

Hönan Anna har lagt sig på tio ägg. Som en pannkaka breder hon ut sig i redet, som i dvala ligger hon och ingenting stör henne. Bara sådär var tredje dag reser hon sig och ruskar sig lite, äter och dricker, men går snar tillbaka igen. Väntad kläckning 25 februari.

Tuppen Sylve försöker hitta på något att göra under tiden, han bäddar lite, ligger bredvid och skrockar. Så kollar han in de andra hönsen i buren bredvid, och gal ikapp med de andra tupparna. I veckan som gick fick de raggmunk, överbliven, det var gott. Spaghetti och ris hör också till favoritmaten.

Ute hörs fåglarna kvittra allt mer hoppfullt. Idag var det sol och 5 plusgrader en stund mitt på dagen. Halvsmält is och vattenpölar på gårdsplan.

2009-02-01T16:57:00.005+01:00

Äntligen en solig dag! Det har varit grått så länge. Så en dag kom det litet pudersnö, som på locket på en semla, och det blev vinter igen.
Sol och snö i februari kan vara fint promenadväder.
Idag traskade vi iväg ner till södra änden av dalen. Där klättrar sommarstugorna längs bergväggen. De har en vidunderlig utsikt över Halsefjorden norrut mot Ljungskile och Uddevalla. Det smala sundet vid Svanesund är den enda farleden för större fartyg in mot Uddevalla, mer trafikerad förr. Men när vi stod där på utsiktsberget kom där faktiskt ett lastfartyg!
På vägen var det spårsnö, och vi kunde se små klövmärken efter ett rådjur som vandrat vägen fram.
Nordanvinden kylde ner oss på hemvägen, tills vi kom i lä under vårt berg.
Hemma var det skönt i solen, så jag passade på att röja lite sly i hästhagen och laga stängsel.

2009-01-25T12:14:00.008+01:00

Ebbelund ligger i trädkramarnas land. Här i närheten stod striden om E6 sträckning 1988. Den nya motorvägen går 1 km öster om vårt hus. Berget ligger emellan så den stör inte särskilt.

Skogen mellan motorvägen och sundet består av ganska mycket ek. De största granarna gick omkull i stormen Gudrun. I bäcken har det tidigare gått upp laxöring, och några entusiaster försöker göra sträckor av bäckfåran djupare genom att dämma med stockar, så att öringen skall kunna ta sig längre upp igen. Det skall bli spännande att se hur det blir.

Fåglar är här gott om. På en brant bergvägg bor korparna. Om man står tyst en stund kan man se dem flaxa runt mellan klipphyllorna. Hackspettarna trivs i de urskogsliknande partierna runt bäcken, liksom hägern. Periodvis kan man se honom spatsera i hagen närmast huset, eller flyga över på väg till vattnet. Ugglorna för väsen om nätterna. Mest kattugglor, men då vi flyttade hit kunde man höra Berguven hoa på kvällarna.

I veckan som gick hade vi fyra kronhjortar på besök. De försåg sig av rundbalen med hö vid stallväggen på kvällen. När jag kom ut försvann de upp i skogen, men inte särskilt långt. Man kunde höra dem prassla kanske femton-tjugo meter bort i mörkret. När jag gick in dröjde det inte länge förrän de kom ner igen.

2009-01-16T19:11:00.009+01:00

Vårt ställe heter Ebbelund. Det byggdes 1910 av Anders och Ebba Hermansson. Det hade ursprungligen ett "trapptorn" på ena gaveln och en finare ingång där den nuvarande verandan finns. Kök, finrum, sovrum och kammare. Två kakelugnar, s.k. fattigmansugnar med puts istället för kakel. De finns fortfarande kvar liksom vedspisen i köket.

Anders var smed, smedjan var inrymd i den röda längan som är titelbild på den här sidan. Han hade en häst, två kor och gris i lagården, vedbod och vagnskjul, fem tunnland mark. Allt avstyckat från föräldragården på 60 tunnland, där brodern Herman drev lantbruk.

Ebba bodde efter Anders död kvar i huset till 50-talet, sedan stod det tomt eller användes som sommarhus till 80-talet då det köptes av Sven, som 1999 sålde huset till oss. Sven renoverade huset och såg till att alla uthusen fick plåttak ovanpå de gamla spåntaken. Han byggde till hall och duschrum, och gjorde om entrén till veranda. Huset är inte stort, 60 kvm i bottenvåningen. Vinden är numera inredd med sovrum och allrum. Den gamla svängda trappan är bevarad i ursprungligt skick.

I smedjan finns bastu och gästrum med kök. Den gamla ässjan med bakugn i murstocken är tyvärr borttagen.

I kanten av vår mark rinner bäcken. Där låg ett litet sågverk på Anders och Ebbas tid. Vår och höst är det strida strömmar av vatten som forsar ner mot sundet. Tio minuters promenad har vi till stranden.

2009-01-11T13:42:00.009+01:00

I dag är det så grått att man knappt vill gå ut. Orust är dolt av dimman, man kunde tro att någon bogserat bort ön i natt.
Hästarna trotsar leran och ger sig ut i hagens bortre delar. Kanske finns det någon kvist med knoppar att knapra på. Julgranen är uppäten till sista barret.
Hönsen har acklimatiserat sig fint i det nya huset. Anna och Sylvia värpet regelbundet. De andra har uppehåll i produktionen.
De små Ölandshönsen har fått överta det gamla hönshuset, där är ljust och skönt för dem.
Alla katterna ligger inne och sover. Vi pysslar inomhus idag. Men vi ska nog gå en promenad sedan, fast det fortfarande är isigt och halkigt bitvis.

2009-01-11T12:49:00.013+01:00

den 4 januari
Nu har hönsen flyttat in i sitt nya hönshus! Mycket kocklande var det, men de acklimatiserar sig snabbt. Rent och fint har de, fast inga ägg blev värpta idag. För mycket upprörda känslor. Tuppen Ulrik som blivit skild från större delen av sitt harem tog det sämst. Han har tjurat i värpredet upprepade gånger. Hans enda fru Sylvia försöker förgäves locka fram honom. Bättre lycka i morgon!

2009-01-11T12:46:00.010+01:00

1 januari 2009
Här i Hällesdalen är det en frostig och klar 1 januari. Hästarna var litet oroliga efter allt smällande i natt, men nu står de ute och tuggar sitt hö. Ylva var hungrig, och Ebba SPRANG ut till hagen, det var knappt jag kunde hålla henne.( hon är bara en meter hög).
Hönsen hade värpt årets första ägg, och katterna satt på trappan och ville in. Fåglarna har fått nya talgbollar, så nu trängs talgoxar och blåmesar med nötväckor och svartmesar. Alla äpplena har ramlat ner och blivit uppätna. Koltrastarna pickar nedfallna solrosfrön.
Vi hade en trevlig, improviserad nyårsafton, våra grannar hade fått återbud från sina gäster, så de kom upp till oss och vi satt med levande ljus och tänd brasa och pratade i flera timmar, medan lille Erik, 1 år, röjde i kökslådorna. Han höll ut ända till kl 23, men då var det slutligen läggdags, sa han. De gick hem till sig, och vi gav hästarna natthö och såg fyrverkerierna som alla kringboende bjöd på. Sen sov vi gott till halv tio på fm.
Nu börjar solen så smått titta in genom fönstret, den har inte orkat över bergskammen på flera veckor nu. Det märks att ljuset återvänder redan nu.